Boken om vårt land/Kapitel 195

Kapitel 195. Framsteg i välstånd

Om våra förfäder kunde blott för en enda dag uppstå ur grafven, skulle de förundra sig öfver allt det nya, som uppstått i deras Finland på mindre än femtio år. Hvad skulle de tänka, om de såge sig dragne af en jernhäst med ilande fart, eller såge ett fartyg gå utan segel mot vinden, eller finge bref på några minuter från 70 mils afstånd, eller toge eld med en tändsticka, eller hörde sorlet af tusen snurrande jernrullar i ett stort spinneri? De skulle anse allt detta för trolleri.

Ändock hör man nu mången klaga, att nutidens uppfinningar taga ifrån den fattige arbetaren hans ärliga bröd. Ja, det är visst sannt, att flera hundrade formän i Wiborgs län miste deras förtjenst, när Saima kanal tog bort deras fraktgods. Det är sannt, att jernvägen tager än mera bort, att sömmerskan icke mera kan täfla med symaskinen och att den flitiga spinnrocken förgäfves spinner sitt garn i kapp med fabriken. Under öfvergångstiden faller sig sådant svårt för mången. Men snart skall det nu brödlösa arbetet kasta sig åt andra håll, der maskinen icke kan täfla med menniskan. Hon skall öfverlemna åt maskinen det mekaniska arbetet, hvartill endast fordras kroppskraft eller fingerfärdighet, och behålla för sig de sysslor, der hennes tänkande ande kan vara med uti arbetet. Ju mera naturens krafter blifva hennes drängar och pigor, desto mera får menniskan tid och håg att odla sin själs krafter, som nu så ofta förtyngas af det kroppsliga arbetet. Hon skall mer och mer lösgöra sig ifrån stoftets träldom, för att tjena Gud, sin Skapare, såsom hans fria barn, och göra hans vilja på jorden.

Ett sådant stort frigörelseverk har Gud förelagt vår tidsålder genom de mekaniska uppfinningarna. Men dertill fordras, att de andliga och sedliga krafterna inom oss måste vara de jordiska begären öfvermäktiga. Hvad gagnar det menniskan, om hon förvärfvar hela verlden och tager skada till sin själ? Sätte vi oss i veklig ro att njuta af den nya tidens beqvämligheter, eller glömme vi Gud, för att endast prisa menniskosnillet, då skall visserligen en ny stoftets träldom med alla onda lidelser få makt öfver oss, och vi skola ömkligt förgås, såsom så många andra folk förgåtts före oss i deras veklighet eller deras högmod. Vi, som fått så mycket framför våra fäder, måste ju vara desto mera ödmjuke, trogne och arbetsame i det verk Herren Gud förelagt oss.

Huru vårt land vexer i välstånd genom den nya tidens lifvande krafter, det se vi inför våra ögon, och det säger nutidens stat i st i k, eller statskunskap. Såsom historien framställer för oss en förgången och redan afslutad tid, så upptecknar statistiken nutidens förhållanden, som än äro i görningen, och jemför dem med hvarandra, eller med förra tider. Detta är lärorikt. Det visar oss med åskådliga ziffror om ett land går framåt eller tillbaka i välstånd, folkmängd, god sed, kunskap eller annat mer. Sedan år 1865 finnes i Helsingfors ett statistiskt embetsverk, hvilket hvarje år likasom väger på sin vågskål hvad landet är värdt.

Fråge vi nu denne vaksame värdemätare, så svarar han oss, att år 1810 uppgingo finska kronans inkomster af skatterna, tulluppbörden och andra medel till 6 millioner 700 000 mark i nuvarande mynt. År 1835 hade de stigit till 8 millioner 560 000 mark; men för närvarande uppgå de i medeltal till 20 millioner om året. Om landets, d. v. s. de enskildes, tillgångar få vi en föreställning, när vi veta, att jordbrukets skörd i vanliga år uppskattas till 100 millioner mark; att årliga varuomsättningen med handel och sjöfart uppgår till mellan 160 och 240 millioner; att fabrikerna tillverka för mer än 30 millioner, bergverken för 8 millioner om året; att smör utföres i vanliga år för 10 till 12 millioner, samt att utförseln af plankor, tjära, ved och andra skogsprodukter sedan år 1867 öfverstigit 30 millioner, men 1873 och 1874 mer än 40 millioner, hvilket dock berott af tillfälliga höga priser på den utländska marknaden.

Men konsten att blifva rik består ej i att ha stora inkomster, utan i att ha små utgifter. Vi måste också veta, att landet de sednaste åren betalat 100 till 140 millioner mark och deröfver för utländska varor. Vi ha icke fått vårt salt, vår bomull, våra mjölmattor eller jernvägsskenor för intet. Vi betala årligen med stora sträckor af nedhuggna skogar vår kaffepanna, vårt socker, våra viner, våra utländska tyger och all vår grannlåt. Det är naturligt, att när utländingen köper mycket af oss, köpa vi mycket af honom. Vi ha ju 1 700 fartyg och 11 000 sjömän: de måste hemföra något igen, när de ej gå på frakt mellan utrikes hamnar. Icke råka vi dermed i skuld; och om finska kronan gjort skulder, så har det skett för så nyttiga ting, som kanaler och jernvägar. Men det är en fara, när ett folk under goda tider vänjer sig vid ett öfverflöd, som det under dåliga tider icke mera har råd att betala. Och det är lättsinne, om man ej under den goda dagen sparar något för den onda dagen. I andra länder finnes en sparbank nästan i hvarje by.

Låt oss ännu höra något litet af det, som statistiken berättar oss om folkmängdens tillvext.

Under goda och vanliga år ökas folkmängden, derigenom att flera födas, än dö i landet; men under krig, farsot och hungerår minskas den, derigenom att flera dö, än födas. Räknar man allt tillsamman, finner man, att landets folkmängd fördubblas på 60 eller 70 år. 1751 hade det dåvarande svenska Finland 430000 invånare. År 1815 hade hela det återförenade Finland 1 million 96000. Femtio år derefter, 1865, hade det 1 million 843 000. Under derpå följande svåra år nedgick folkmängden till 1 million 736000 i slutet af 1868. Sedan har den åter stigit och kan för närvarande (1875) beräknas till omkring 1 million 860 000. Gifver Gud fridsama, lyckliga år, skall den snart vara 2 millioner.

Mot 1 000 flickor födas i landet 1 036 gossar. Ändock finnas här flera qvinnor, emedan männen utsättas för flera lifsfaror och qvinnorna lefva mera ordentligt. Det är en ofantlig skada för landet, att hvartannat barn dör, innan det fyllt sitt 10:de år. Bland 100 af landets invånare äro 35 under 15 år, 57 mellan 15 och 60 år samt 8 öfver 60 år. Till 70 år kommer en af 70, till 80 år en af 400, till 90 år en af 5 200 och till 100 år en af 100 000.