Boken om vårt land/Kapitel 28

Boken om vårt land av Zacharias Topelius 28. Paikkari torp.

(Nyland.)

Södra Nyland är till större delen ett bördigt och väl odlat slättland, där byar och vackra herrgårdar ligga tätt invid varandra. Sju städer — Hangö, Ekenäs, Helsingfors Borgå, Lovisa, Kotka och Fredrikshamn — hava här sökt sig plats vid havsvikar eller flodmynningar. Stundom utbreder sig en vid sandmo över landets yta. Berg, kullar och åsar äro talrika, men mellan dem ligga fruktbara slättmarker, så att höjderna på flere ställen ligga likasom enstaka öar mitt ibland ängar och åkerfält. Vid kusten sänka sig bergen under Finska vikens yta, vatten betäcker de djupa dalarna, och endast bergstopparna resa sig i skapnad av tusen klippor och grund över det stormiga havet.

Norra Nyland är däremot ett skönt, bergigt land på båda sidorna om den långa Stängselåsen, och där äro insjöarna så talrika, att man från varje höjd kan se många sådana. På norra sidan av åsen är Karislojo socken en nejd av idel berg, sjöar och sandåsar. Den annars så hårda och stränga finska naturen har strött sina gåvor med slösande hand över dessa lyckliga dalar. Här är aldrig frost, aldrig missväxt, aldrig nöd; skillnaden mellan goda och då- liga år består i litet mer eller mindre överflöd från de fruktbara åkerfälten. Här trivas ädla fruktträd och sällsynta örter; växtriket och djurriket tyckas här frodas i skönare, kraftfullare former än annorstädes i landet.

Från denna av Skaparen välsignade nejd leder en enslig skogsväg norrut till Sammatti kapell. Naturen blir nu ödsligare och vildare, marken hårdare och ofruktbarare.

Mellan stora moar, bevuxna med furor, mellan djärvt uppstigande höjder och ensliga svedjemarker glimma i fjärran gömda sjöar. Skogen glesnar, man ser en liten slätt, en by, ett skolhus, en fattig kyrka av trä; därpå fördjupar sig vägen åter i ödemarkerna. Fyra kilometer från kyrkan ser man ånyo en liten by mellan tre sjöar, och vid en av dessa sjöar, Valkjärvi benämnd, synes på stranden det låga taket av Paikkari torp.

Betrakta detta torp; det har sin betydelse i boken om vårt land. Det är fattigt och anspråkslöst som de flesta ibland dess likar. Där är ett boningshus med stuga och kammare, en ladugård, en bod, ett brädskjul, några björkar, en strand, en beteshage, en täck sjö. Landskapet är modell för hundrade insjölandskap i Finland. Den låga stugan har tre små fönster, en stor spis, ett par sängar, ett fordom målat väggskåp, ett gammalt väggur, ett bord, en bänk, ett par stolar, alla mörknade av ålder. I början av förra århundradet beboddes torpet av en fattig sockenskräddare och hans familj, och därav är det som Paikkari torp har fått sin märkvärdighet.

Ty i denna låga koja föddes en man, vars namn aldrig skall glömmas, så länge ett finskt folk bebor detta land. Det var här den finska folksångens räddare, den finska forntidens återuppväckare, fosterlandsvännen, folkvännen Elias Lönnrot första gången såg dagens ljus. Om honom är mera att säga längre fram i denna bok. Men den koja, där han föddes, den omgivning, i vilken han uppvuxit, och det land, som han från barndomen lärt sig så högt älska, ha vi framför våra blickar i detta fattiga torp. Nejden är enslig, och från denna lilla by, i vars närhet doktor Lönnrot byggde sig ett hem för gamla dagar, är det långt till människors boningar. Från det närliggande höga berget synas här och där en åker, ett gärde, en fiskares båt eller en betande ko. Men runtomkring är en vid, oöverskådlig sträcka av djupa skogar och blå sjöar. Här är ödemarkernas stora lugn; hit tränger sällan ett larm från livets strider. Naturen står här i hela sin flärdlösa enkelhet, djupt allvarlig, stilla begrundande. Skogen doftar, sjöarna glimma, och dold mellan björkens lummiga grenar sjunger en enslig fågel om Finlands skönhet.