Boken om vårt land/Kapitel 53
|
»Jag kan icke förstå, vad som fattas växten i år», sade Anders Söderholm en dag till sin granne Toivola. »Jag har dikat, gödslat och plöjt bättre än någonsin, men kornbrod-den är rotskadad, ängen är grå, och ingenting växer i trädgården. Där är mask överallt, det vimlar på löv och strå.»
»Jag har icke sett tecken till mask på mina ägor», svarade Toivola.
»Ja, nog är Gud orättvis, som delar sina gåvor så olika», suckade Söderholm. »Och jag har ändock varit så mån om utsädet. Jag har låtit utrota myrstackarna, jag har betalat io penni för var liten fågel och vart fågelbo, som pojkarna burit till mig. Jag har därtill skaffat mig kattor, som var dag jagat fåglarna, och på detta sätt har jag lyckligtvis blivit av med frötjuvarna. Men ändock vill ingenting växa; det blir allt värre, masken äter upp hela min årsväxt.»
»Så, så», menade Toivola, »då må du skylla dig själv. Vid min gård få myrorna vara i fred, och varken barn eller kattor få göra de små fåglarna illa. Jag tycker om att höra, när de kvittra i träden, och efter de flesta kommit så lång väg om våren från rikare länder, må väl vi unna dem deras fattiga bo. Jag brukar ibland hänga i träden lagom stora hålkar med ett runt hål och en sittpinne vid mitten. Det är ganska nöjsamt att se fåglarna bygga bor i hål-karna.»
»Sådana barnsligheter!» skrattade Söderholm. »Vad skall det tjäna till?»
»Det lönar nog mödan», genmälde Toivola. »Har du ej märkt, huru småfåglar och myror äro beständigt på jakt efter flugor och maskar? Än snappa de dem i luften, än uppsöka de dem i jorden eller i trädens bark och på växternas blad. Jag har hört sägas, att en svala, en sparv eller en bofink på detta sätt uppäter tusen flugor och maskar om dagen. Nu veta vi, att en fluga eller ett annat kryp lägger flere hundrade ägg. Ur varje ägg kryper en glupsk larv eller mask, som söker sin föda ur växtriket. Skulle insekterna ostört föröka sig, skulle ju deras larver uppäta allt, som växer på marken. Därför har Gud skickat myror och andra kräk, men i synnerhet de små fåglarna, som uppäta larverna och hålla insekternas förökande inom tillbörliga skrankor. Alltså uträtta myror och fåglar sitt arbete i Guds hushållning och äro lantmannens vänner, likaså visst som maskarna äro hans fiender. Vad betyder det lilla ofog, de förra göra, mot den ofantligt stora tjänst, de var dag bevisa oss? Ofreda eller utrota de små fåglarna, och du skall se masken vimla på alla blad! Beskydda dem, och du skall se, huru växterna trivas!»
Anders Söderholm tyckte detta vara ganska enfaldigt talat. När han kom hem, sände han alla sina tjänare att utrota masken, men detta ville ej riktigt lyckas. De kunde ej peta i jorden, ej flyga i luften, ej borra sig in i trädens bark eller leta på varje blad, varje strå. Allt detta var fåglarnas eller myrornas ämbete, men dem kunde Anders Söderholm icke fördraga. Han fortfor att knota emot Guds skapelse, likasom skulle Gud bära skulden för människors dårskap.