Boken om vårt land/Kapitel 66
|
- Spring, min snälla ren,
- över berg och fält!
- Vid min flickas tält
- får du krafsa sen.
- Ymnig mossa är
- under drivan där.
- Dagen är så kort,
- vägen är så lång,
- spring du vid min sång,
- låt oss skynda bort!
- Här är ingen ro,
- här blott ulvar bo.
- Se, där flög en örn!
- Säll han vingar har.
- Se hur molnet far;
- satt jag i dess hörn,
- såg jag re’n kanske
- dig där borta le.
- Du, som hjärtat här
- fångade i hast,
- —så en vildren fast
- vid en tam man snär; —
- o, du drar mig mer
- än en fors dit ner.
- Sen jag fick dig se,
- tusen tankar jag
- har båd’ natt och dag,
- tusen äro de
- och blott en ändå:
- att dig äga få.
- Du må gömma dig
- bakom däldens sten
- eller med din ren
- fly till skogs för mig:
- undan, undan skall
- både sten och tall!
F. M. Franzén.