Boken om vårt land/Kapitel 84
| ← Kapitel 83. Om karelarna |
|
Kapitel 85. Två runosmeder → |
Savolaksarna äro samma folk som karelarna, men de hava tidigare bosatt sig vid Saimavattnen och därigenom antagit olikheter i seder och lynne. Medan karelaren lidit mycket förtryck av stora godsherrar och stundom blivit för ödmjuk, har savolaksaren blivit rikare, mera oberoende och fått ett självförtroende, som stundom gör honom dryg, men som icke saknar sin värdighet. Han tillhör med sin vetgirighet och sitt goda huvud de mest bildade av landsbygdens folk; hans ostfinska munart är utbredd från Villmanstrand ända till närheten av Kaj ana. I de förmögnare socknarna kring Kuopio råder ett överflöd av silver, siden, kryddor, viner och cigarrer, som icke annorstädes påträffas uti den finska bondens stuga. Gammal sed har i dessa trakter mycket förändrats, sedan ångbåtarna röka på alla vatten, och den nya tiden har medfört ont med gott. I de avlägsnare delarna av Savolaks lever ett enklare folk i sina enstaka gårdar emellan svedjebackarna.
Savolaksaren är en förståndigare och mera beräknande man än den godmodiga karelaren. Hans handel lyckas vanligen bättre, och han skrattar åt sina grannar, som i dag uppäta mer, än de förtjänat i går.
Utom åt sveden och skogen ägnar savolaksaren sin mesta omsorg åt stallet och ladugården. Hans häst är den bästa travaren i landet; hans ko giver honom så mycket smör, att han därav utför många tusen kilogram om året. Nu tillverkas väl det mesta smöret i mejerier, men förr kärnades det hemma. Därför ställa vi här en bild av den flitiga savolaksflickan, som kärnar sitt smör. Hon är blyg att visa sig i sin enkla arbetsdräkt, liksom ville hon säga till oss: »Jag är icke så fattig, som jag här synes vara, jag har många grannare söndagskjortlar, dukar och förkläden, sparade i vår bod». Men vi svara henne: »Var obekymrad för din dräkt, där du står i ditt flitiga arbete vid den trogna smörkärnan! Enkelhet och flit äro din bästa prydnad; endast arbetet gör oss alla rika, endast gudsfruktan, blygsamhet och stilla husliga dygder göra den finska flickan till en skatt för sitt hem och till en värdig dotter av fosterlandet.»