Boken om vårt land/Morgonsång
| ← Innehåll |
|
Kapitel 2. Hemmet. → |
Vak upp kring hundramila stränder,
mitt sköna land mitt fosterland!
Vak upp, när dagens sol sig tänder
i morgonglans vid himlens rand!
Din långa vinternatt förgår,
ditt segerglada ljus uppstår.
Vak upp kring hundramila stränder,
mitt sköna land, mitt fosterland!
Uppvakna till den nya tiden
som blommig strand i morgonväkt,
ty dödens skugga är förliden,
och livets ljusa dag har bräckt!
Väx stort i ädla minnens skygd,
väx klart i tanke, högt i dygd!
Uppvakna till den nya tiden
som blommig strand i morgonväkt,
Avtorka dina gömda tårar,
som dagg förgår i morgonvind!
Låt grönska de förfrusna vårar,
låt blomma ros på bleknad kind!
Låt vecklas ut var duven knopp!
Drick hälsa, liv och mod och hopp!
Avtorka dina gömda tårar,
som dagg förgår i morgonvind!
Än ruvar dimman över kärren;
stå upp, driv nattens spöken ut,
och väpna dig med kraft av Herren
uti din grynings livsminut!
Omgjorda dig med livets ord;
stå stark i Gud, min fosterjord!
Än ruvar dimman över kärren;
stå upp, driv nattens spöken ut,
Vak upp, mitt sköna land, mitt unga!
Vak upp, mitt hav, min insjö blå!
Hör, alla dina fåglar sjunga,
och alla dina böljor slå!
Vak upp vid glada vindars brus,
och bada fritt i morgonljus!
Vak upp, mitt sköna land, mitt unga!
Vak upp, mitt hav, min insjö blå!