Boken om vårt land
av Zacharias Topelius

66. Lappgossens visa.


Spring, min snälla ren,
över berg och fält!
Vid min flickas tält
får du krafsa sen.
Ymnig mossa är
under drivan där.
Dagen är så kort,
vägen är så lång,
spring du vid min sång,
låt oss skynda bort!
Här är ingen ro,
här blott ulvar bo.
Se, där flög en örn!
Säll han vingar har.
Se hur molnet far;
satt jag i dess hörn,
såg jag re’n kanske
dig där borta le.
Du, som hjärtat här
fångade i hast,
—så en vildren fast
vid en tam man snär; —
o, du drar mig mer
än en fors dit ner.
Sen jag fick dig se,
tusen tankar jag
har båd’ natt och dag,
tusen äro de
och blott en ändå:
att dig äga få.
Du må gömma dig
bakom däldens sten
eller med din ren
fly till skogs för mig:
undan, undan skall
både sten och tall!

F. M. Franzén.