Boken om vårt land/Kapitel 69

←  Kapitel 68

Boken om vårt land av Zacharias Topelius 69. Estniska folkvisor.

Kapitel 70  →

a) Hemmets dotter.

Nu är solsken, nu är sommar,

lärkan drillar över lindan,

nu så lövas alla lundar,

nu så blomma alla hagar,

gräset står så skönt på ängen,

tallen bugar sig i skogen,

björken böjer sig i dalen,

äpplen glänsa nu på grenen,

nötter lysa mellan löven.

Alla hemmets döttrar sjunga.

Sommarn flyr, och hösten kommer,

lien bärgar ängens grönska,

yxan fäller backens tallar,

bilan böjer björkens krona,

frosten plockar grenens äpple,

nötterna slår blixten neder,

och en man tar hemmets dotter.

Ängen tåras då av saknad,

sörjande står gula skogen,

hennes faders fålar gnägga,

hennes moders kvigor råma,

hennes broders oxar böla,

sakna den, som gav dem föda,

sörja den, som gav dem dricka,

minnas hulda vårdarinnan.

Gick hon ej, den glada flickan,

redan före solens uppgång

sjungande till ladugården?

Smög hon ej till kvigans krubba,

innan hennes moder visste,

innan hennes fader vaknat?

Räckte hon ej hö ur famnen,

strödde egenhändigt havren,

vindade ur brunnen vatten,

innan far och mor det visste?

Och det skulle de ej minnas!

b) Fosterbygdens lov.

Du min by, min gyllne hembygd,

du min by, där förr jag vuxit,

ljuva land där förr jag levat,

raska vuxo dina söner

och så friska dina döttrar.

Du är dock en by, som duger,

du bär bröd på dina åkrar,

du bär hö på dina ängar,

överst åkern, nederst ängen,

och i mitten blommar linet.

På din backe doftar kummin,

dina fält stå svavelgula,

dina häckar bära krusbär,

hagtorn grönskar i ditt gärde,

och av äpplen doftar gården.

Ve dig, by, dit nu jag kommit,

du, vars egen nu jag blivit,

skam åt dig, ja, skam och nesa!

Blott på gyckel blir du prisad,

blott på spe du nämns den goda,

sanka sumpmark, fula fält, du,

som fördärvar rena hjärtan,

som beskymfar tadelfria

och förleder mödrars döttrar!

Dig, min egen by, jag prisar,

dig, min hembygd, jag besjunger.

Du är dock en by, som duger,

står på klippan, som en kyrka,

som ett bönehus på höjden,

som en ljuvlig syn på berget

Blott i ett står du i värde

efter Vesenburg och Reval:*)

att du ej ser sköna skeppen

med de rika varor nalkas,

ser ej skepp med kryddor gunga

och sin last av linne lossa.

• ) Städer i Estland.