Boken om vårt land/Kapitel 88
|
Icke alla vårt lands söner och döttrar härstamma från karelare och tavaster. När vi resa längs Finlands södra eller västra havskuster, eller när vi segla ut i skärgården, finna vi en annan befolkning, som talar ett annat språk och skiljer sig i seder och lynne från den finska befolknin- gen. Dessa kustbor härstamma från Sverge och tala sitt svenska språk, liksom några av finsk härkomst i Sverge tala sitt finska språk. Men emedan de hitflyttat i en långt avlägsen forntid och sedan i många århundraden levat och kämpat vid sidan av Finlands övriga inbyggare, emedan de älska och erkänna vårt land såsom sitt fädernesland och alldeles icke vilja skilja sig mer därifrån,hava de vuxit in uti Finlands folk och äro i denna mening finnar, såsom vi alla. De äro med liv och själ våra, och vad språk än tungan talar, är här endast ett folk med ett hjärta för fäderneslandet.
I förra tider har vårt lands svenska befolkning varit kunnigare än den finska befolkningen och därför ansett sig vara något förmer. Ty Sverge har behärskat Finland icke allenast med sin större makt, utan än mer med sin tidigare och längre hunna bildning. Nu är mycket annorlunda, sedan Finland icke mer är förenat med Sverge. Nu tillväxer även den finska befolkningen med varje år i kunskaper, och nu äro alla jämlikar.
Den svenska befolkningen i Finland fördelar sig på tre områden: Åland med dess skärgård, södra Nyland och södra Österbotten. Tidigast, eller för mer än tusen år sedan, inflyttade ålänningarna till sina öar och utbredde sig över en del av Åbo skärgård. Nylänningarna flyttade in på olika tider från Sverge, somliga för tusen år sedan, andra senare. De svenska österbottningarna inflyttade sannolikt för sex eller sju hundra år sedan över de smala havs-passen till finska kusten. Ingen minnes mera, när alla dessa inflyttningar skett. Man vet blott, att där sedan varit många omflyttningar till följd av krig, pest och hungersnöd, så att man nu hör svenska talas, där det förr talats finska, och finska, där det förr talats svenska*).
Dessa kustnejder äro tätt bebodda och väl odlade. Deras svenska befolkning är rörligare, otåligare, ostadigare än den finska befolkningen, snabbare i beslut, raskare i handling. På samma gång har den antagit något av den finska befolkningens lugn och blivit i sina seder ett annat folk än svenskarna i Sverge. Dess drivande kraft har satt den finska befolkningen mera i rörelse, och båda grannarna hava lärt sig något av varandra.
Här är mycken olikhet mellan den svenska befolkningen i skilda landskap; ja, invånarna i två grannsocknar likna icke varandra. Havet har uppfostrat alla dessa kustbor till sjömän och fiskare. Ålänningen är den bästa köpmannen, nylänningen är den bästa jordbrukaren, öster-bottningen är den bästa timmermannen bland de tre. Ålänningen tillbringar sin halva tid på resor till sjöss; österbottningen beger sig ut på arbetsförtjänst ända till Amerika; nylänningen stannar kvar vid sin åker och sin fisknot. AUa tre äro mera förståndiga än känsliga. De sjunga sina visor för melodiernas skull och bry sig icke mycket om orden. Alla tre äro även ömtåliga om frihet och oberoende: nylänningen minst, emedan han lytt under herregods, österbottningen mest, emedan han alltid har varit en fri jordägare. Och fastän ålänningen tidigast flyttat bort från Sverge, är han den av de tre, som mest liknai det svenska stamfolket, emedan han bor så nära Sverge och så ofta är där på resor.
- ) Jfr läsest. no. Om stenålderns folk.