Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/101
| ← 83: Orell–Sommor 1746 |
|
102: Lillja–Gyllengahm 1761 → |
101.
Då Kyrkoherden | Wälärewördige och Höglärde Herren, | Herr Mag. JOHAN | SAMUEL ECKSTEIN, | Samt | Wäläreborna och Dygdädla Jungfrun, | Jungfru MARIA | DOROTHEA | WESTERBERG, | Jngingo et Kärligit Ägta-Förbund med Hwarandra | den 11. Octob. 1759. | Giälades | Oit teleg samtal äll Kågelsnack | emällan | Hans ÖstgöthE och Pehr Giöng. || Tryckt i Norrköping, af Johan Edman.
P. G.
Au piromgon du soi! haur har din roimling wared?
Ja täncker öd du har öll wärden omkring fared.
H. Ö.
Giss på hwar ja ha watt, neij hunna om du kan;
Dä ä för dig en dröm, sa Maja sof å span.
P. G.
Haur skolle du woil watt, som kinte hittes hemma,
Bau kona, börn au slait doi konna deg förglemma;
Du drar som Nyger sail au timmar ingen ro
Au floitar op au noir, som skaden pau oin so.
H. Ö.
Neij Pelle Giöng hör åt? å lemna mig at tala.
P. G.
Sau slid oin talfrängd mun, te tåcken börjar gala.
H. Ö.
Ja war i Norrköping, dom lånte mig där hus
Där wanka nyhet där, te dä wa dager lius.
Bland annat taltes om Herr Kiörkherr Eckesteinen
Hör Pelle Giöng hör åt! das muss als gute seinen.
P. G.
Hault sladran om du kan, hör Hauns du gälar Tysk
Muss gut sein, höd ä doid, du sluddar woil mä Rysk.
H. Ö.
Hå! du ä fiollet Pehr, hör på hwa ja wil säja.
P. G.
Sau tal som annat fölk, Hauns du ä nu pau wäja.
Höd äad som du hört? au höd ha du woil sport?
Doid kan ja ondra pau, ä doid fraun Nörre port?
H. Ö.
Ja! få mig katten om ja nånsin hört på Jola
Bli fyra gånger gift å åter giftas skola;
Dä ä en wulen Man en lärder Tysker Präst,
Som nu te femte gång en unger Däja fäst.
P. G.
Sau bloir ad fämte gaung han öder wel i miären
Sau wel woil rojan bort, ti smie au i hären
Sin gaur på Kiöpstawis, au bloir dau kinte sweg
Besynnerliga dau, när fesken gaur te leg.
H. Ö.
Trå waska, Pelle Giöng, du bär dig åt å skämta
Liksom wår Klockar’s dräng skull dragas mä å klämta;
Så kom nu Pelle hit, lyckönska detta Par
Och spara intet godt, ehwart tu önskan tar.
Gud gie Brufolken godt, å de må länge lefwa,
Förökas, växa te, som allas moder Eva!
Ja önskar Barnen mång, som Bruden äger år.
P. G.
Där höfwas kinte floir, än Mannen sail förmaur.
Hor skolle doid wa litt? du sladrar ud öd wäred
Som bin der dreufta sod, au Munken fära gäred,
Ja fonnas doid Hon har twau aur au tösa ti
Fraun sau maungd pålägg ja kan sia Bruan fri.
Au önskar Dom fölt op i Manset au pau loen
Au köd te sö au steg, au doi rölätta koen,
J härbärshused win au öl i tynnetal,
Sau gaur ad hörted te i Doiras Bröllopssal.
H. Ö.
Ja likte har du rätt, så lät Dem komma samman
Å lefwa i full ro, i glädie, frögd å gamman,
Som Han wa delecat å walde Lamekiött,
Så går han glad til säng, tro fritt han hwilar sött.
P. G.
Ha, Ha! doid giör Han mä, au har ad woil i tåncken
Han fonnas dau woil öd, ös då ä sul pau skånken
Sin kan han mä reson anfärlana pau Tysk.
Öll Swenska om han wel, öll som oin Munck au Rysk.
Nock sladrad au sa Plöt, nu ha ja madad graussan
Nu gaur hon hoim i dons, doi loja skrina taussan;
Far woil du kära Hauns, nu drar ja hoim i spraung;
Dauck haull wi ska te slutt, nu gäla pau oin gaung.
Au piromgon du soi! haur har din roimling wared?
Ja täncker öd du har öll wärden omkring fared.
H. Ö.
Giss på hwar ja ha watt, neij hunna om du kan;
Dä ä för dig en dröm, sa Maja sof å span.
P. G.
Haur skolle du woil watt, som kinte hittes hemma,
Bau kona, börn au slait doi konna deg förglemma;
Du drar som Nyger sail au timmar ingen ro
Au floitar op au noir, som skaden pau oin so.
H. Ö.
Neij Pelle Giöng hör åt? å lemna mig at tala.
P. G.
Sau slid oin talfrängd mun, te tåcken börjar gala.
H. Ö.
Ja war i Norrköping, dom lånte mig där hus
Där wanka nyhet där, te dä wa dager lius.
Bland annat taltes om Herr Kiörkherr Eckesteinen
Hör Pelle Giöng hör åt! das muss als gute seinen.
P. G.
Hault sladran om du kan, hör Hauns du gälar Tysk
Muss gut sein, höd ä doid, du sluddar woil mä Rysk.
H. Ö.
Hå! du ä fiollet Pehr, hör på hwa ja wil säja.
P. G.
Sau tal som annat fölk, Hauns du ä nu pau wäja.
Höd äad som du hört? au höd ha du woil sport?
Doid kan ja ondra pau, ä doid fraun Nörre port?
H. Ö.
Ja! få mig katten om ja nånsin hört på Jola
Bli fyra gånger gift å åter giftas skola;
Dä ä en wulen Man en lärder Tysker Präst,
Som nu te femte gång en unger Däja fäst.
P. G.
Sau bloir ad fämte gaung han öder wel i miären
Sau wel woil rojan bort, ti smie au i hären
Sin gaur på Kiöpstawis, au bloir dau kinte sweg
Besynnerliga dau, när fesken gaur te leg.
H. Ö.
Trå waska, Pelle Giöng, du bär dig åt å skämta
Liksom wår Klockar’s dräng skull dragas mä å klämta;
Så kom nu Pelle hit, lyckönska detta Par
Och spara intet godt, ehwart tu önskan tar.
Gud gie Brufolken godt, å de må länge lefwa,
Förökas, växa te, som allas moder Eva!
Ja önskar Barnen mång, som Bruden äger år.
P. G.
Där höfwas kinte floir, än Mannen sail förmaur.
Hor skolle doid wa litt? du sladrar ud öd wäred
Som bin der dreufta sod, au Munken fära gäred,
Ja fonnas doid Hon har twau aur au tösa ti
Fraun sau maungd pålägg ja kan sia Bruan fri.
Au önskar Dom fölt op i Manset au pau loen
Au köd te sö au steg, au doi rölätta koen,
J härbärshused win au öl i tynnetal,
Sau gaur ad hörted te i Doiras Bröllopssal.
H. Ö.
Ja likte har du rätt, så lät Dem komma samman
Å lefwa i full ro, i glädie, frögd å gamman,
Som Han wa delecat å walde Lamekiött,
Så går han glad til säng, tro fritt han hwilar sött.
P. G.
Ha, Ha! doid giör Han mä, au har ad woil i tåncken
Han fonnas dau woil öd, ös då ä sul pau skånken
Sin kan han mä reson anfärlana pau Tysk.
Öll Swenska om han wel, öll som oin Munck au Rysk.
Nock sladrad au sa Plöt, nu ha ja madad graussan
Nu gaur hon hoim i dons, doi loja skrina taussan;
Far woil du kära Hauns, nu drar ja hoim i spraung;
Dauck haull wi ska te slutt, nu gäla pau oin gaung.
Lyckönskan.
Himlens mäktiga skygd beware De Båda förenta
Sällhets frögd och Lyckones högd, Dem ware förlänta:
Afunds twingande stingande tagg från Er måtte jagas!
Nöje och löje och lust utan pust i ställe nu lagas!
Sorg, bekymmer och alt, det som kan glädjena röra,
GUD af nåde förtag, samt alt hwad oro plä’ gjöra,
Lefwen långliga dar i hugnad lyckliga samman,
Roliga stunder här öke Er år i glädje och gamman.
Döden ändtliga byte Er ro til ewiga frögden,
Där wi glade få se den Nådiga Guden i Högden.
Himlens mäktiga skygd beware De Båda förenta
Sällhets frögd och Lyckones högd, Dem ware förlänta:
Afunds twingande stingande tagg från Er måtte jagas!
Nöje och löje och lust utan pust i ställe nu lagas!
Sorg, bekymmer och alt, det som kan glädjena röra,
GUD af nåde förtag, samt alt hwad oro plä’ gjöra,
Lefwen långliga dar i hugnad lyckliga samman,
Roliga stunder här öke Er år i glädje och gamman.
Döden ändtliga byte Er ro til ewiga frögden,
Där wi glade få se den Nådiga Guden i Högden.