Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/82

←  65: N Burman–E M Reftelia (H. Lindbaum) 1736

Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen av Bengt Hesselman 82: Graf–Brantbjär 1746

83: Orell–Sommor 1746  →

82.

Då | Hanlingsmannen frå Boarås | Här Munsjör LORENS GRAF, | Hopawigdes mä | Jomfrua i Berjum, | ANNA LISA BRANTBJÄR, | Sum skedde Messommers Da, Söttan hunra sex å företjuwe, | Framgåfwes ätterföljane raer då ain Öxnawalla-bo, sum hade höht ain Berjumsbos samtal mä si | Hustra, före mässa, på Köregålen, å sea ätter mässa, på såddet sätt. || Götheborg, | Tryckt hos Johan Georg Lange, Jun. Kongl. privil. Boktryckare.

Nä män, jak skala up, dä ringer förste gangen;
För kåmmerk nu försaint, så blirek möket bangen.
Jak äntelia well gå sta å skåa Bru.
Hu skala west sai ut, sum svåre hu ai Fru.

Du tahltest nåket nu: ja Börje du skatt waita,
Dä ätter maken ai du länge nuck får laita:
Hu skala bli så gill: men Börje skiönnack då.
Jak trola jak ska mä, i da, te körka gå.

Nå äste fälek än? Wi hamtje ti te bia.
På sola synes grant, dä lährla snaht nuck lia.
Åt däka glömtje bått ain åfferstyfwer fly,
Jak trohla hwarai tös well offra i wån by.

Hwah wänta daila på? Wi täncktum te å wära
J da försaina. Töst! jak tror dai komma lära.
Å sai hur tjå å tjä hwanan i hanna ha.
Dai gå så jämt å wäl tehopa i ai ra.

Du Kersti hahle höht, um Fahr ska sielfwer wia
Dai onge Tjå ihop? ell’ hwah dai därum sia?
Teföhne jolnla så. Hwaim ska prädika då?
Måstro han inge hjelp i da ska kunna få?

Jack skatje siat, äs jak waitet. Hör han mässar.
Dä ä så kåfwet, så dä wärmen mek rät prässar.
Wi skumla trängas nu där frammet i wån stol,
Å sea höra få då Prästen nåket ol.

Hwahr wahste nu sum längst? räht wäl ja kunnek finna.
Nå hahle maaken sait, mi kära hjähtas qwinna?
Nä, fåa hugg, jak tror, dä du sait sådden ståt.
Jak ska räht siak, dä han kåstat mangen plåt.

Ja däri saste sant. Jak har nu höht så möket
Berättas; för jak wa där framme uti köket,
Å alla sae så: dä inte tåcket par
J haila Bögda fins: ehwaht ain sea far.

Jo, jo, för Grafwen ä ain sådden, sum mä räta
Ain ska blan Hanlingsmän i första rummet säta.
Hos Hånem fåle sai, hur flit belönes bra,
Når Hu i följe har Gudfruktighet hwan da.

Än Hu då? mainalu, Hu ätje Hånem liker?
Fast lite wätta mair, Han lärer wära riker.
Hu ä så falit wäl upfostra, så dä dygd
Knapt mair ska finnas hos når anner i wår bygd.

Hu spinna, wäfwa, sy å möket ant kan göra,
Å i ett hushåll rät kämpa wäl upföra.
Å därtemä Hu ä så go å tala we,
Som wora gemain: män dä äla mä beske.

Å Grafwen Han sair ut, sum dä Han nögder wore
Mä Guds försyn i alt, hwaht ut, sum hälst dä bore.
Han ä så wulen, så Han älskas då hwarain,
Sum uti brystet hatje bjähta kålt som stain.

Å Gästera dai ä, sum Han sa, alla täcka.
Dai hatje pänga-tråt. Te offra ä dai käcka.
Dai hofwe pänga fram, då sölfwer å då gull.
Jak jätar, dä dä blai a tämli katta full.

Hwah sile då um dän, sum nu i da prädika?
Du waiste, han å Fahr, dai wåre nästa lika
J målet. Ja dä wa ain stuke å ja tror,
Dä i hahs hufwe weht å dygd i hjähtat bor.

Nå lika möket. Gud, sum steftat äkta stånnet,
Wälsigne Båe Tjå, sum gönom wignings bånnet
Ä blenna bara ait. Han gefwe Daim mö gått
På jola goer dail, i Himmeln bäre lått.

Jak önskar lika så, dä Dai må alti trifwas.
Bå bittia å saint utå Gus Anne drifwas.
På köpet önskas dä, sum öffta önskas plä:
Dä Dai få dula Bahn, å möket ant gått mä.

---