Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/86

Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen av Bengt Hesselman

86.

Brur-Skröft | Öfwe Texta, | Jamt å ojamt wåhl jamt; | Når | Jamtn å Brågåmen, | Här Hanlingsman i Sånsvål, | Ährebårne å Högwålacktug | ANDERS | FORSSTEDT | Skul sta å spiäärr i hop mä Brurä, | Dygdrikä Matrona | CATHARINA DRAKE, | Å nåådd si fulbohlä i Herlä Fålckjs | nerhwårå d. 31. i Låfmånä, 1748. | J enfälluhet såmmåfätä tahn | WÆhlmeiNt Jamt. || Tröckt i Offsala såmå År. |

Jnt må nån täänckj epå dä går,
De alt ojamt kan jamnes,
Fast dä ti Skröftä tyhlä står
Å på sett ställe hanles,
Däm e nå åss för höglähl ohl,
Å tählös bäst pån Prätikstohl.

Den såm ti höger ting wil rääj^[1],
Än häns förstån kan tåhli,
Weit hysky^[2] in hell ut se grääj,
Hän får e lööy te måhli^[3];
Så wil mä fåhli johln jamt
Å rääckj^[4] åt di, såm e bekant.

Mä sir otahlä mykjy bärj
Å stråmtahls store hågän:
Ja störe steein än bjen å wärj.
Pö komu åss för ågän:
Jnt kan nån si de dä går an,
Te sääj alt töke jamnes kan.

Jamtlän dä ha sett namn ta jamt
Om ingen wil prostera,
Fins likwähl backän på hwår kant,
Såm mången man fixera:
Når hän ske opp så spjäär dåm mot,
Ne, wåhl häns nåså tredi fot.

Åm heile Länne står en ring
Mä fjell å ojamn håusän,
J Rafwen, Gesånn alt i kring,
O skjehlä mykjy knåusän,
Såm Rafwen bon mä al si bön
Omöjlä kunne stöjp i siön.

J äählsn e^[5] ån ^[6] litn klåmp,
Såm såmlä pö kåll kleiwä:
Ehälf mihl opp seägs dä pån slåmp,
Hän jamnes int mä sleiwä:
Åm en skul skåtå nätt å dag,
Hål je hän flättjä skädä tag.

Änn lite stykji länger bohlt,
Så styp mä ti Årskutä,
E gråmte dyr ^[7] bå högst å stohlt,
Män håken tröst graf’ utä?
Hän skul ti beinom ha bra mjärj,
Å tohles seej, hän gjohlt e bjärj.

Långt sö i Lännän sitt åhn hunn,
Såm Storsiön stendåt skådå,
Åm hän ha mackt å måhl i munn
Så wåhlt e fahlä knådå:
Då skul dåm ihn bå slöm å ärj,
J Swänsken häit hän Hofwerbärj.

Frå söön e stykji länger åust,
Där såm Räfsånne kålles,
Ern gålt ^[8], säm stiähl uh fåhlkjän låust,
Ja månge mär tjählhålles,
Besönlän då för Sånsvål bohn,
Såm fähles opp mä Marsnes dohn.

Hentaf så wåhl int blint å si,
Jnt jamnes alt ojamne,
Lät stå då knåusän såm står bi
ro Dåm kan å gjärä gagne.
Dä weit mä wyst mång qwärn ha stant;
Om alt ojamne wåhlte jamt.

Män åm förtentjels ^[9] jett je be,
Dä dryes nog mä Texta:
r5 Alt såmå ske likwähl så skie,
At äätt å) ske komu Rexta:
Mä slääpp dä därme äne Pjåhl /),
Å gär tell di, söm jamt ske wåhl.

Two skjehllä Kröter finnes
Såm jamnes kan ti wählä;
Qwinfåhlkje ä kärkrokjen e,
Såm pö åm jamnen tählä:
Såm åm hwår änner låp å kop ^[10]
Så lääng dä ber te buss i hop.

Å då sä wåhl alt jamt gera
De, såm ojamt ha wöri,
Når Maann si Qu'innäs böhla
Å gu för Mannä söri:
Jnböhles ojamt jamnes ut,
Alt såmå wåht då jamt capit.

Hwån Brågåm såm i dag står kär
Å Hu såm Brur ske wärä,
En töken jamne nånän gjär,
Som hwår mä ättä farä:
De för ha wö opi ojamt
Dä wåhl i dag alt jamt galant.

Ojamt å backåt ware'då
När Forsstedt wa änsåmen,
Fast Hän eti hwår bust å rå
Wa skräckjelä wählkåmen;
Så wyst Hän likwähl dä hwår qwell,
At gläja rackint länger tell.

Ojamt å knadråt wära tiukt,
När Brurä Hu wa Änkjä:
Hu ha för haft bå bratt å bjuckt ^[11],
Män gatt nå änsåm tänkjä
På fåhlkj å fih bå häst å hun,
Ensörin stupp dåm mat i mun.

Män alt ojamt wåhl jamt i dag,
När Jamtn å Brugåmen
Snör hop mä Brurä, seg te lag,
Såm taf ojamt e kåmen.
Brågåmen e Jamt född å stöft,
Män Brurä e i Ståkålm döft.

Ojamt wåhl jamt oänlä bra,
När Brågåmen å Brurä,
För, two einstöning ti e ra,
Kryp in i såmå burä:
J såmå kåfwå ^[12], såmå sång,
Får såfwå såmå wähl å lång.

Ojamt wåhl jamt oänlä wähl,
Såm hwår å en kan wätä,
Då såm Här Forsstedt kom i fähl
Mä stör å minner bätä,
Såm finnes kan ti Enkjens gåhl
Frå Gull å Sälf mä tint^[13] å skåhl.

Å alt ske byttes mitt i two
Håstrån å Mannä millä:
Hån för int haft kom seg te bo,
Bå stohlän benckj å hilla:
Ja Folckjå Kröter, Drenj å Taus
Bå Swyn å Ku å Ställ å Faus.

När ingen fätäs inge grånn,
Ja int en gång grot-twårå,
När Spissän ha bå äll å brånn,
På omna^[14] ligg bränkårå,
Å two alt nyty justament;
Då wåhl alt såmå jamt exslent.

Tient ha hwån Brågåm thålf år rånn
Sen Håssbån hull å trohlä,
Te såmnä hahn^[15] fål int lagt blånn,
Mähn Hän ha gådt i Scholä,
På Hannels wäsnån: i si Bok
Fåhlt debit, crebit såm en klok.

Så får Hän därmä nå pån slåmp
Heers-måhlti taf Håssbånnä.
Jo seg me te hahn wö nån tåmp,
Hahn fåttä ingälånnä;
Män Häns hulheit ha giohldt den måhn,
Såm Hän i Husän wören Såhn.

Jnt kan nån sääj de Brurä Hu
Ha gådt på Hannels lerä,
tåhlf år fjohltän hellä siu,
Twijl rätt åm någåderä;
Män säh! når Hu weg ut e lo,
Så ske int Forsstedt wägä two.

Den rejä Hahnä seg bekant,
Så Hu kun utän möä,
Åm Hu just int ha fådt nån Jamt,
Seg wähl å rånla föä:
Ja daglä dags taf sen Kråmbu,
Såm two, fäm in, å ut släpp siu.

Män two gång bätter ehn^[16] då bäst,
När dä wåhl lagt te såmå.
Si en gång mykji giär int mäst,
Män two. En Kall å Kånå^[17]
Dåm giär åss just e jamt e par:
Å då wåhl siählfwe texta klar.

Omykji kuunn ein slaper mer
Brurfåhlkjän te berömän,
Män kanskje häjle Laye ler
Å seg, hän rääj ti drömän;
Weit hwårskjen tählä hält hel hähldt
Hwådt tökö gådt e Fåhlkj e wähldt.

Så går mä därmä her ifrå.
Mä sleke tack såm wånkes,
Å öönskj Dåm lyckä omänpå:
Ja, de alt gådt ske sånkes
Bå öfwö, pyny^[18], ränt i kring
Wählfohlä såm e skjyhl å ring.

Wählmåelsä i Deckän ^[19] Hus,
Män fram årn alt sånheitä!
Ärbeye då i fulte dus !
Sähn Fåhlkj å kröter beYtä!'.
Kråmbuä aller wärä tomm
På lännän mykji Gås å Bonn.

Jarntlänn e fult mä Fågel-fluck;
J Räfsån stor Hierphyssnä!
Å Rafwen Fleskj å tjåtän tjuck
Så hwår kun få si lyssnä,
Såm sö i Lännåm bo å fins:
Män först bethälä go Provins.

Ja lyckä å te Ku å Su,
Te Häståm å Walackom!
At alt ske gå mä Skjötåmå tu,
Kråm-slähn int stan ti backåm!
Kjynnän^[20] mjählck ti Smått å Stohldt
Ä Hunnän rakä tjyfwän bohldt:

Män åm nån trodd Dä wåhlt int wrdj,
Ä wille meg förtykji,
För di je kan int ohlä skräj,
Än råpå^[21] ut förmykji;
Så skul je leer, hwådt såm je bell<ref<y</ref>,
Hår' Dä Deck two, ske bärä tell.

Äm jamnen ha nå tähläs mäst,
Såm milla Deck ha kymi:
Män jamn nå Siählf bå wärst å bäst,
Lät ingen wära pyni:
Men meining e aldeiles go;
Bytt sårj å glejä milla two.

Brågåmen, såm ha stärckär rYgg,
Ske ahlti ta storslåmpen.
Mä sir hår’ lässe kan gå trygg,
Når Stötingjen bär klåmpen,
Äätkjälcken får lihls ennän ha,
Då står Reskapen mä seg bra.

På slutän kom mä nå tell Deck,
Jåmfruän Strek' å Tåuskjän;
Äatt töken jamne mängång reck,
Lägg ut försicktåt Råuskjän,
Så hwår tröst få sen Fisk i hamn,
Såm giärä kan den ojamn jamn.

---

1. Fälas.
2. Hwarcken.
3. Smelta i sig.
4. Efter fråga.
5. är.
6. ock en.
7. fulkomligt djur.
8. h
9. i
10. m
11. n
12. o
13. p
14. q
15. r
16. t
17. tt
18. u
19. v
20. w
21. z