»Nå, gudskelof, nu är vintern förbi:
Nu är man åter lycksalig och fri!
Lekar och nöjen,
Löjen
Våren består i minut och parti.
Ruskig var vintern bland skrefvor och fjäll:
Hopkrupen låg jag i drifvornas fäll,
Lemläst och domnad,
Somnad . . .
Brum-brum! nu sjunger jag morgon och qväll.
Vårbäcken hoppar så gladt och så lätt —
Morgens! Hvarthän? »Jag skall bort och ha tvätt.»
Se, hur han skenar!
Stenar
Sköljer och tvär han så blankt och så nätt,
Tumlar ibland öfver branterna käckt.
Ljufligt med kyssar bland blommornas slägt
Först han sig mättar,
Tvättar
Se'n deras kjortlar och ber om ursägt.
Se, hvilken byggnad, en ättehög lik —
Ack ja, en myrstack, och den magnifik!
Myror i flockar
Stockar
Släpa . . . Hvad ger ni, godt folk, per kubik?
Gerna jag önskade veta reson,
Hvarför ni bygger i steniga mon?
Alla blott bliga,
Tiga:
Myror förstå inte konversation.
Der sitter kuku i toppen och gal —
Han kan åtminstone svara på tal,
Spå, om det gäller,
Eller
Hålla seanser i berg och i dal.
Annars så är han en lättsinnig gök:
Ni har väl hört hans uppfostrings-försök?
o, sina ungar
Slungar
Han uppå snyltvis i grannarnas kök.
Kors, hur jag far . . . . här är landskapet slut!
Här ha vi hafvet. En and och en trut
Plaska och bada —
Skada
Att jag ej lärt mig att simma förut!
Der far en hafsörn — han tittar just hit —
Han må väl ej tänka göra visit . . .
Herre, min skapar',
Gapar
Gör han, så man kan förstå hans aptit!
Aldrig mig roat najadernas larm —
Hellre då gunga på blommornas barm
Än mig i bölja
Skölja . . . .
Brum-brum! Nu är jag båd' törstig och varm.
Bäste herr fjäril, som fladdrar så fri,
Fins häromkring intet slags schweizeri?
»Jo, som ni finner,
Rinner» —
Riktigt — den bäck, som jag nyss for förbi.
Åska i luften jag tror att vi ha —
Skulle man ej liten hvila sig ta?
Hvar skall man sitta?
Titta . . .
Här är en tallkott — den passar just bra!
Flyga är skönt, men man tröttnar till slut.
Hurra . . . . der släpps ju ett ko-sällskap ut.
Här skall bli lifvadt:
Vivat!
Nu får jag rida — der ser jag en stut!»
