1.
Brusten är snaran, bojan är lossad,
Fången kan jubla, ty frigjord och glad
Ser han tyrannens spira är krossad
Att mer ej härska i ringaste grad.
Fylld av den nyvunna frihetens fröjd
Sjunger han: Gud vare ära i höjd!
Herren mig frälsat från dödsrikets fara,
Herren mig löst utur djävulens garn,
Israels starke visst mäktar bevara
Också till änden sitt friköpta barn.
2.
Löftet jag har, som aldrig ska svika;
Kraft giver Gud, och han hjälper mig väl.
Tvivel och mörker fjärran nu vika,
Aldrig de mer skola plåga min själ.
Herren har blivit mitt eviga ljus,
Leder mig trygg genom stormarnas brus
Upp till den staden, där portarna heta
Lovsång, ty allt, som är orätt, har flytt;
Där skall ej solen av nedergång vea,
Ty då har evigthetsmorgon grytt.
3.
Nu jag i träldom mera ej klagar,
Ängslas ej längre med suckande röst;
Räknade äro sorgernas dagar,
Himmelens glädje nu fyller mitt bröst.
—Fjättrade broder, vill du ej bli fri?
Vill du ej bärgad för himmelen bli?
Minns att för dig har ock Jesus ju vunnit
Seger på korset på Golgatta höjd,
Även för dig har hans hjärteblod runnit;
Mottag förlåtelse, frihet och fröjd!
