Byyrallor II/Förord
|
Tå väädin hengd po in stråmpsticko → |
Förord.
Det välvilliga mottagande min första berättelsesamling på bygdemål, „Byyrallor“, kom till del, har manat mig att fortsätta de skildringar ur folkets hvardagslif, som därmed begyntes.
I en del af de anmälningar tidningarne egnat „Byyrallor“ ha åtskilliga. anmärkningar gjorts mot beteckningssättet (ortografin), exempelvis att användandet af dubbla vokaler voro onödigt, att flere bokstäfver än de, som beteckna de tjocka l-ljuden, borde kursiveras o. s. v.
Emellertid har jag icke ansett mig böra vidtaga några ändringar, emedan ett annat, mera „vetenskapligt“, beteckningssätt otvifvelaktigt skulle göra historierna svårlästa, åtminstone för läsare bland allmogen.
Då det ofta förekommer i landsmål att olika stafvelser i samma ord på skilda orter få en olika längd eller betoning, är det ovilkorligen nödvändigt att angifva när stafvelsen är längre. För detta ändamål anser jag på särskilda skäl användandet af tvänne vokaler vara det enklaste och tydligaste sättet. En förmodan att detta på någon ort kunde förorsaka, att man icke läste t. ex. Byyrallor utan By-yrallor, torde vara on tämligen onödig farhåga.
- Wasa i oktober 1890.
- Författaren.