Carl von Linnés resa till Skåne 1749/11 maj
← 10 maj |
|
12 maj → |
Majus 11
Resan ifrån Bergkvara genom Ängeholm till Virestad.
Vitlera fanns såväl vid Bergkvara som vid Ängeholm på sidlänta ställen och under vattnet. Med denna lera vitlimma folket sina spisar, men hon avnötes lätteligen och smutsar kläderna. Jag försökte densamma med skedvatten, men hon jäste icke, ehuru hon eljest var blek; alltså var ej heller denna lera någon märgel eller jordmärg.
Prospekten kring Helga-varma var väl täck men hade näppeligen sin like på Kvälleberga backe, som ligger vid pass 2½ kvart ifrån Växjö på vägen, som går av Stockholmsvägen, förrän man kommer till Yaby och på vänstra handen åt Alvastad. På östra sidan av denne backa visar sig en ogemen prospekt, då man ser de gröna och stora skogar nedanföre utsträcka till en vidlöftig horisont och genomskurna med åtskilliga och många vatten, såsom Helgasjö, Bergundasjö och de många strömmar, som binda dem tillsamman, utom åtskilliga öar och vikar, som göra dem fläckuga. Här är ett präktigt objekt för målare att i perspektiv avteckna och föreställa en den angenämaste och härligaste situation.
Ängeholm (kvart 7 från Bergkvara), en sätesgård, salig generalmajoren och landshövdingen Koskull tillhörig. Denna var väl inrättad, men situation något sank och obeständig, belägen vid nordöstra sidan av sjön Salen. Här voro vackra och långa alléer emellan sjön och gården, samt en artig trädgård, uti vilken vattnet leddes på ömse sidor igenom uppmurade gravar, som dock icke voro högre än jorden, men desse graver voro på ett artigt sätt döljde med dubble häckar av alebuskar, som voro hopvuxne till en och samma häck, planterade tätt intill kanten av kanalerna. Laurus mas blommade i orangeriet och Castanea sativa hade redan slagit ut sina blader. Karp och rudor voro planterade i dammarna.
Siberisk ceder har väl blivit åtskilliga gångor sådd i Sverige, men jag har dock icke intill denna dag sett någon över ett par år gammal, förrän jag på Ängeholm råkade en sådan under bar himmel i köksträdgården. densamma stod på en backe, hög som en karl, och var 19 år gammal. Han var vid första påseendet alldeles lik vår svenska tall, ty barken var även så skrovlig, och grenarna utgingo verticillatim, samt barren avföllo vart tredje år alldeles som på vår tall; men på vår tall växa allenast tvenne blader eller barr utur var hylsa, då den siberiska cedern har 5 dylika gröne och rundade barr i var hylsa, vilka barr äro på inre sidan kantige och refflade. Detta träd växer vilt i Tartariet och Siberien och kallas Pinus sativa, cortice fisso, foliis sessilibus subrigids, ab una vagina non binis, sed ut plurimum quinis, raro pluribus paucioribusque, cono nucleis quam in Hispania minoribus. Amm. Ruth. 178. Men detta träd finns även i södra Europa och är detsamma, som kallas Pinaster Mich. Gen. 233. Bellon. Conif. 19. Det bör rätt kallas Pinus foliis quinis.
Phalænæ larva grisea, pilosa, gregaria, pedibus sedecim hade allmänt uppätit bladerna på de vilda aplar.
Stengärdsgårdar voro till större antal och längd anlagde vid Ängeholm än på något annat ställe, ty salig generalmajoren, som med särdeles nit förökte åkren här i länet och yrkade på stengärdsgårdars anläggande i detta steniga hövdingedömet, hade med egit exempel förelyst lantmannen. De, som komma att leva 100 år efter oss, lära härav bliva i stånd att fulleligen utröna stengärdsgårdarnes beständighet (It. Westrogoth. 253).
Oxeöron Fl. 446 kallades Pulsatilla allmänt av bönderna.
Alvastad, kvart. 9 från Växjö. Denne gästgivaregård ligger nästan mitt i landet.
Salen, en sjö, utsträckte sig ifrån Alvastad åt söder 6 kvart. lång, men allenast 1 kvart. bred.
Åkermannen sågs här allmänt ute på åkrarna med sina oxar. Sedan han kört åkren, gött, harvat, fjärjade han åkren med fåror, som gingo parallellt, något mer än en famn emellan vardera, efter vilka han skulle så kornet i nästa eller sjätte veckan, som allmän plägsed är här på orten, eller ock aldra sist i fjärde veckan. Denna veckoräkningen sträcker sig allenast till våren eller ifrån vårfrudagen till midsommardagen, då det räknas baklänges ifrån 13:de veckan vid vårfrudagen, begynnandes till första veckan vid midsommar, och begynnes icke veckan med söndagen utan på samma dag som vårfrudagen, vare sig densamma på en tisdag eller torsdag eller annan dag.
Bråvalla hed, eller den trakt på vilken Värns härads kvinnor nederlade den danska armén uti kong Rings tid, sträckte sig ifrån Alvastad till Gottåsa, och var denna trakt först en mil såsom en ås och sedan en mil sandhed. Åtskillige namn äro än i dag kvar på kringliggande byar till åminnelse av förenämnde seger, såsom Alvastad, Benastad, Skäggalösa och Blädinge av deras anförare Blenda etc.
Högar av kullerstenar lågo i oändelig myckenhet långs åt Bråvalla hed till skapnad som ättehögar och vid pass så höga som en karl. Till vad ända desse fordom blivit hopkastade överst på landet är svårt att säga, om de icke varit begravningsplatser. Desse högar hava så mycket lättare hopkastats, som hela denna ås består av en blekgul mo eller sand och en dylik klappur.
Myror ligga här och där på västra sidan om vägen eller Bråvalla hed, såsom sjön Salen på östra. Myrorna bestå av dy, där man näppeligen kan räcka någon botten. De äro betäckte med tuva vid tuva, allenast vid landet på ett par famnars bredd är ingen tuva, ty myran har här gjort liksom ett dike kring om sig, att man med möda kan komma ut på henne. Tuvorne i myran äro skarpe, av eländig och halvvissnad ljung, men förnämligast hopsatte liksom av bladige rötter eller fjäll av myrsäv Fl. 42, vilkas blader gå ut som långa borst och sloka, emillan vilka nu framstucko små eländiga culmi med tre gula antheris utur vart blomfjäll, varibland stodo några stånd renmossa Fl. 980. På sidan av desse tuvor lyste Andromeda Fl. 335 med sina sköna blommor, och vid tuvornas rötter växte Lichen Fl. 936 såsom ett ljusgrönt skorv med små livfärgade eltis. De små spatia emellan tuvorna voro allestädes uppfyllte med rödmossa Fl. 864.
Andromeda Fl. 335 är en av de täckaste blommor som i Sverige växa, ty de äro högt livfärgade så till kronblad som blomhylster och blomskaft; men knapparne in i blomman (antheræ) äro bruna.
Oby, som beboddes av herr general Stenflycht, hade i trädgården sköna häckar av liguster och höga häckar av kersebärsträd, som voro klippte och nu härligen blommade. Tvenne valnötträn med 7 års gamla skott stodo även i denna trädgård under bar himmel.
Jättegraven vid Oby på en äng består av fyra flisor ävensom Hjelmarsrör i Västergötland (It. Westrogoth. 81), med vilket det lärer ungefär vara lika åldrigt.
Ollonborrarne Fn. 345, av det större slaget med vita fläckar vid sidan av magen, flögo vid solens nedergång såsom bisvärmar omkring översta topparna av björk- och ekeskogen.
Gottåsa, kvart 8.
Änryda är en marknadsplats tre kvart. nederom Gottåsa. Natten kom på, och vägen vek av åt Virestad.