Carl von Linnés resa till Skåne 1749/12 juni

Junius 12

Malmö stapelstad ligger vid västra havskanten av Skåne slätt gent emot Köpenhamn, 4 mil över sundet och är en av de ansenligaste städer i riket; har stora hus, mest av korsverke och tegeltak, utom 40 grundmurade hus, och breda gator. Torget är ett av de största i riket, 200 steg i längden och lika i bredden, på alla sidor planterat med höga trän av lind, hästkastanjer och valnöteträn. På torget är ock byggd en vattukonst gentemot Corps de Guardie. Hit ledes färskt vatten in i staden ifrån Pildammen, ½ kvart söder om staden, medelst rännor under jorden genom själva gravarna och ifrån vattukonsten ledes vattnet vidare igenom pipstockar till de mesta gårdar i staden.

Rådstugan är vacker, uti vilken de danske kungars porträtter bevaras såsom:

[ 211 ]

Valdemar IV.	Kristian I.	Kristian III.
Margareta.	Hans.	Fridrik II.
Ericus Pomeranus.	Kristian II.	Kristian IV.
Kristoffer av Bejern	Fridrik I.

Knutssalen är gent emot rådhuset under samma tak, mycket vidlöftig och stor, utsirad med många, så kongliga som furstliga porträtter. Här ses tvenne stora silverpokaler och en stor silverbägare att dricka Knutsbroders skål med, utom en silverpapegoja, som med en stor silverkedja hänges över halsen på den, som till Knutsbroder emottages.

Borgerskapet i Malmö stiger till 350 personer. Förutan tvenne borgmästare äro:

Handelsmän 32.	Krögare 15.	Vågemän 9.
Hantverkare 164.	Östre värnboar 15.	Arbetskarlar 6.
Bryggare 26.	Färgemän 6.	Södre värnboar 60.

Kyrkorna äro tvenne, en svensk och en tysk utom barnhus, garnisons- och hospitalskyrkorna.

Svenska kyrkan hade en vacker predikstol av marmor. Bakom altaret var ett avstängt rum med gamla katedralmunkstolar, på vilkas pulpeter lågo 47 stora volumina, vardera med järnkedjor fästade i stolarne. Desse voro dels theologica, dels chronologica, dels lexica. En pelare stod här inne, vid vilkens fot en människoskalle var inmurad, där allenast os frontis var borta, att ihåligheten kunde med handen rannsakas, vilket ofelbart varit gjort till ett stänkelsekar. En liksten med inlagda mässingsbokstäver låg framför altaret, som var Nicolai Martini ecclesiastis Malmogiensis, som dog 1527, ætate 76. På denna stod:

Fusimus quandoque quod estis, quod sumus, hoc eritis

Epitafium står framme vid altaret, som professor Caspar Bartholinus, Thomæ pater, där låtit uppsätta över sin fader:

Rever. Opt. Doctissimoque Viro

D. Bartholo Casp. Bigumio-Cimbro,
Verbi Divini olim Malmogiæ Ministro, seniori & propagatori, voce scriptisque fido, sincero, constanti, ob doctrinæ vitæque puritatem omnibus [ 212 ]bonis caro. Hic in D. Petri æde ad sinistrum aræ chorum honorifice tumulato; nec non pietale & virtutum sexus hujus omnium coronæ, ornatissimæ Matronæ

Annæ Erasmiæ Tinchellæ

Unici Mariti Unicæ Conjugi,
Parentibus meritissimis desideratissimis memor incredibilis beneficiorum cumuli & amoris descendentis, in tesseran vicissim ascendentis filalis, monumentum hoc marmoreum Anno MDCXVII. P.C. primogenitus CASP. BARTHOLINUS Malmogius, Medicus & Philos. Doct. Regiæ Academiæ Haffniensis Professor Publicus.

Slottet emellan staden och havet var ävensom staden mycket väl befäst med vallar, dubbla gravar, batterier etc.

Garnisonen var herr generalmajoren Hamiltons regemente, det han själv uppsatt, och med vilket han hölt ganska vacker disciplin.

Landshövdingeämbetet över Malmöhus län, som innefattar sudvästra delen av Skåne, hade här sitt residens.

Barnhuset hölt 126 barn av bägge könen, vilka här uppfostrades med en artig inrättning för fattiga barn, allt ifrån det de voro små, att de något litet kunde sköta sig själva, intill dess de blevo 15 à 16 år. I ena skolan lärde de läsa svenska, i en annor latin och katekesen, i en annor räkna och skriva, i en annor sy, spinna och knyppla. Här var en liten och snygg kyrka med en vacker trädgård, i vilken en myckenhet lavendel växte till en alns höjd, där ock vinrankorne, som täckte väggarna, buro mogna druvor. På deras bladers undra sida sågos stora, vita fläckar, som förorsakats av insekter.