Carl von Linnés resa till Skåne 1749/20 juli

Julius 20

Resan ifrån Rössjöholm åt Össjö genom landsbygden till Gunnarstorp och stenkolsbrottet, kvart 16.

Fågelhunden drev upp ung fågel i skogen, men svårast kunde han vädra upp ungarne. Det är märkvärdigt, att den bästa fågelhund näppeligen kan draga väder av en kläckande fågel, fast han står straxt bredevid orrhönan, som ligger. Likså är ock med de nyss utkläckta ungar. Så har naturen velat bevara desse, som kläcka på jorden, ifrån de strövande rovdjur, vilka eljest skulle utrota hela släktet. Alla kläckande fåglar få en starkare grad värma i kroppen, liksom ett havande och dräktigt djur, varav utan tvivel den vanliga lukten försvinner.

Landet var jämnt avdelt av naturen med buskar och lundar emellan fälten, som voro högre eller lägre, men överallt stenfrie. Ängarne stodo således utsirade med de vackraste lövträn, ek, asp, hassel, sälg. Här fattades intet annat till åker än endast plogen. Härligare land kunde icke naturen avbilda än det som är här emellan slätten och skoglanden. Intet land i Europa överträffar denna ort i fägring och behagelighet, i milt klimat och fetma.

Larsmässoråg såddes allmänt vid Össjö, där vinterrågen sällan slår an. Landet var alltså delt i 4 och icke i 3 delar, att åkren fick vila endast vart 4:de år; ty att landet skulle vila vart 3:dje som på slätten, eller än mer vartannat år som upp i Sverige, det hölls vara oförsvarligt.

Östra Lyngby från Rössjöholm kvart 6.

[ 385 ]Rödvigre kallades Salix foliis oppositis (p. 283), vilken växte vid Östra Lyngby jämte en gärdesgård planterad långa raden bortåt liksom en häck. Ingen häck på landsbygden kunde vara tätare, nyttigare, mera lagom hög eller mera täck än denna med sina röda stjälkar och gröna blan. Av dess kvistar flätade folket här på orten korgar.

Rommestorpe Lund låg söder om vägen men väster om gården och var med sin höjd, lövträn och blomster en av de täckaste. I honom växte Convallaria verticillata Fl. 275 överallt.

Örtenamn här på orten voro:

Iris Fl. 33 fläje.

Comarum Fl. 422 kråkeklöver.

Arnica Fl. 684 horsafibbler.

Angelica sylv. Fl. 234 tjuten.

Urtica Fl. 773, 774 nälla.

Succisa Fl. 112 blåknappeört.

Epilobium Fl. 304 räverumpa.

[ 386 ]Floden passerades som var en av de ansenligaste i Skåne.

Höbårar bruktes av tvenne slag, mindre vanlige upp i landet. Det ena var en skottkärra med lätta hjul, som voro hopsatte av en gjord. Denna kärra var 13 kvarter lång, 7 kvarter bred, 1 kvarter hög med uppståndare bort emot hjulen. Handtagen böjdes något tillsammans, så att emellan dem voro allenast 3½ kvarter.

Flatbår var gjord av 4 långsåt ställde stakar, som tvärtföre genomborrades av 8 à 9 spröt. De mellersta störarna voro 14 kvarter långa, ty de skulle vid ändarne formera handtag därföre ock sidesträn voro 7 kvarter långa. Hela båren var tvärtöver 10 kvarter bred.

Tommarp, herr general baron Dürings översteboställe, passerades åter med Tommarps stora släta fält och betesmark, som var ½ mil lång ifrån Sunnanå till Södra åsen.

Vrams Gunnarstorp låg kvart 7 ifrån Lyngby, varifrån vi hade till stenkolsbrottet 3 kvart.