Carl von Linnés resa till Skåne 1749/27 juni

Junius 27

Marsvinsholm, fordom Börsö eller Börsjö, är en stor sätesgård, överamiralen och landshövdingen baron Sjöblad tillhörig. Huset är uppmurat efter gammal arkitektur och fast med fyrkantige torn vid nordvästra och sudöstra hörnet. Alla skorstenar äro dragne till väggarna, att ingen står mitt uppå taket. Huset har 4 våningar, men tornen 5, av vilka alla vå[ 285 ]ningar i tornen äro välvde. Hela huset är byggt på bokpålar och omgivit på alla sidor med ett bösseskotts bred damm, som går intill väggarne, att huset står likasom på själva vattnet. Över ingången i stenhuset är föjlande överskrift uthuggen i sten:

Hielp alt Gud ald som Mæchtigste.

A. 1644. Ér dene gard, som nu heder Marswinsholm, udi JEsu nafn opbygget af Erlig och velbyrd. Mand Otte Marswin til Dybeck daa Kongl. May:ts Befallningsman paa Dronningborg slått med sin kärre Frue Erlig och velbyrd. Frue Mette Brahe. Den Alt som Mächtigste gode Gud ske lof och ærre för en lycksalig begyndelse og framgang, at altingest maa ske og komme Hans Allerheligste nafn til lof og ærre og deras liefsarvinge til lycke, gafn og gode hær timelig og våre kærre Föreldre, at de siden ma bo udi himmelrig til evig tid.

1648. Amen, Amen

Förut har gården stått vid sjön, som ligger i sydväst.

Karpdammar voro här de meste och ansenligaste i riket, vid pass 40 stycken, fulla med karp och rudor, som här väl trivas. Tillförene hade vid Marsvinsholm varit 99 dammar och den hundrade på taket, då taket varit täckt med en horisontell blyreservoar, varefter numera ej något tecken sågs utom några stenar överst i muren. Det vore icke ringa båtnad för riket, om flere här i landet anlade karpdammar, där karpen så väl fortkommer.

Ladugården bestod av ett fastmurat fähus med 7 kvarters tjock mur och inemot hundrade steg långt, ovanpå med sädeslada. Dessutom var en stallräcka nästan lika lång. I stallet sågos tränslar, som nästan voro trekantige eller ryggde inåt och på samma sidan något sågade, med vilka bångstyrige hästar tuktades. 1737 den 10 januarii kom om aftonen en stark orkan, som gjorde stor skada på muren av det grundmurade fähuset.

Trädgårdar voro här tvenne. Den större trädgården var av 8 tunnelands vidd, vilken på norra sidan hade präktiga häckar av avenbok, på södra sidan av lind och mittuti av hagtorn. Dessutom sköna alléer av lind, lönn, hästkastanjer och [ 286 ]en liten allé av 21 valnöteträn, och dessutom sågos 5 höga valnöteträd. Här växte mesplar, som under öppen dag båro mycken frukt. Vinrankorna stodo i sin bästa blomma. Spanska flugor hade sågat bladen på Ligustern. Här växte persikor, aprikoser, kvitten och Iris bulbosa i myckenhet. Här var ock ett litet orangeri. En ört var planterad vid gången, som nog liknade en Virga aurea americana, men bladen voro mera sågade. Jag minns mig icke sett henne tillförene, och hon gav ännu icke tecken till blomma. Herr överamiralen sände mig henne med röda viran till Uppsala trädgård, där bägge växa frodigt; men örten har ännu icke, då jag denna resan utgiver, igenom blomma visat mig, vilken hon är. I den andra trädgården, som var instängd med en 2 famnars hög avenbokshäck, liksom inom en mur, sågos äkta kastanjer blomma.

Brushanar Fn. 145 gingo i huset hemtamde med sina under halsen lösa och långa fjädrar, alla olika till färgen, så på fjädrar som pennor och näv.

Passer domesticus Fn. 212 framgavs helt och hållen pärlefärgad eller vitaktig.

Bokskog, vacker och ansenlig, låg i sydväst ifrån gården.

Alsine altissima nemorum C.B. växte till stor myckenhet i bokeskogen och hade i blommorna stylos tres.

[ 287 ]Circæa lutetiana Lob., den jag tillförene endast funnit på Hunneberg (It. Westgoth. 213) och där mycket ringa, stod här i bokskogen väster om vägen, emellan vägen och kärren till största myckenhet. Örten som liknade Virga aurea americana har sedermera röjt sig med blommma, att hon är Chrysanthemum foliis lanceolatis, superne serratis utrinque acuminatis. Hort. Cl. 416. Leucanthemum radice repente, foliis latioribus serratis. Tournef. Inst. 429. Leucanthemum americanum altissimum, foliis oblongis rigidis. Rupp. Jen. 170. Aster, foliis profunde dentatis & quasi laciniatis ramosus. Raj. Suppl. 162. Bellidioides radice repente, foliis latioribus serratis. Moris. Prælud. 239, hist. 3, p. 28, s. 6, t. 9, f. 11. Raj. Hist. 351. Bellis americana frutescens ramosa. Raj. Hist. 1885. Bellis indica maxima. Turr. Patav. 15. Bellis indica frutescens. Elsh. Marck. 37.

Gärdesgårdarne voro här på orten mest av slåbärsbuskar upplagde och alltså mycket svåra att kliva över.

Gropar av en kubikaln voro gravna på ömse sidor om vägen, där som vägen löper igenom någon åker, att därmed hindra de resande att köra in på åkern.

Conferva Fl. 1023, som eljest endast växer i vatten, växte allmänt på norra sidan av halmtaken, besynnerligen nederst. Vem skulle leta efter denna vattuväxten uppå själva taken? Bönderna trodde, att om halmtaken täckas i nedan, så sprider halmen ut sig och får ingen mossa, men om de täckas i ny, så reser sig aldrig halmen vid ändarna utan täcker sig med mossa.

Sjörups kyrka, kvart 2 ifrån Marsvinsholm. Här blevo vi över natten hos pastor Jacob Brock.