Slumrande barn, som i grafvarna bo!
Här vi er vagga till ljufvaste ro:
Vyss, vyss, vid fåglarnas sång,
Vyss, vyss, vid stjernornas gång!
Slumrande Hjelte! hvar har du ditt svärd?
Nu har du vunnit en sofvande verld.
Vyss, vyss, m. m.
Slumra, o Flicka! i himlen du fann
Kärlekens dröm, vid uppvaknandet, sann.
Vyss, vyss, m. m.
Slumra, du Yngling! förr’n blomman föll af,
Stod du i templet en invigd Seraf.
Vyss, vyss, m. m.
Slumra, du Åldrige! — Väl, om din qväll
Var, som din morgon, i barndomens tjäll!
Vyss, vyss, m. m.
Slumra, du Armodets Son! På din graf
Jemnat har jorden hvad ojemnt hon gaf.
Vyss, vyss, m. m.
Tjenare, slumra! Se, Herren han skall
Lätta din börda, när dagen är all.
Vyss , vyss, m. m.
Slumra, du Lärde! Ett klart alfabet,
Strålar du nu på en funnen planet.
Vyss, vyss, m. m.
[ 184 ]
Seglare, slumra! På klarnande sjö
Upptäckt är hoppets lycksalighetsö.
Vyss, vyss, m. m.
Slumra, o, Målare! Taflan är skön:
Englar, kring himlens Madonna i bön.
Vyss, vyss, m. m.
Slumra, o, Skald! Ju i tonernas ljud
Anade själen sin längtan till Gud.
Vyss, vyss, m. m.
Slumren, J; Bröder! Af Dödsengelns hand
Frukten är skördad i pröfningens land.
Vyss, Vyss, vid fåglarnas sång,
Vyss, vyss, vid stjernornas gång!
|
