Dödsruna över Carl Johan Backman (SD 1874-06-25)
|
| Dödsruna publicerad i Stockholms Dagblad den 25 juni 1874 |
[ 1 ]
Carl Johan Backman.
†
Det är oss så sorglig pligt att för kretsen af våra läsare härmed tillkännagifva, att döden skördat ett nytt offer bland framstående personer på literaturens område. Carl Johan Backman afled nämligen sjelfva midsommaraftonen i sitt 49:de år å Rensätra gård på Vermdön, der han sedan några år tillbaka plägade tillbringa somrarne, och dit han äfven i år tidigt utflyttade för att, som han trodde, i fulla drag njuta af sommarens behag och af förströelser i skötet af naturen, hvilken han högt älskade, och som på hans för allt skönt öppna sinne gjorde ett lifligt och djupt intryck. Det var dock annorlunda beslutadt, än han hade tänkt sig: För något mer än två veckor tillbaka ådrog han sig en svårare förkylning, hvilken snart visade sig ganska farlig och öfvergick till en elakartad magåkomma, som efter svåra plågor oaktadt läkarnes ifriga bemödanden den 23 dennes något efter kl. 9 f. m. ändade hans lif. Under de sista timmarne hade dock smärtorna aftagit, och hans död var lugn och stilla samt fri från plågor.
[ 2 ]Vid Carl Johans Backmans bår står denna tidnings redaktion, hvilken den aflidne sedan några år tillbaka tillhört, djupt sörjande. Vi sågo i honom icke endast den outtröttlige arbetaren i bildningens tjenst, som ännu på sjuksängen, så länge hans krafter sådant tilläto, dels sjelf fortfor med, dels tänkte på skötandet af sina literära pligter; vi sågo ännu mera den vänfaste kamraten, den angenäme umgängesvännen, mannen med de djupa och omfattande kunskaperna, hvilken alltid förstod att sprida trefnad och behag omkring sig. Vår sorg kännes härigenom ännu djupare och delas förvisso af den talrika krets af tillgifna vänner, hvilken han förvärfvat sig under sin, tyvärr, alltför korta lifstid. Den bortgångnes minne skall länge lefva icke endast hos dem, som med honom stått i närmare personlig beröring, utan äfven hos den stora allmänheten, som lärt känna honom genom de talrika arbeten, hvilka han i öfversättning utgifvit.
Carl Johan Backman var sedan 1868 gift med Hildegard Eleonora Nystedt, som öfverlefver honom.
Vi vilja till slut meddela några biografiska notiser om den aflidne. Carl Johan Backman föddes i Stockholm den 26 Augusti 1825. Hans föräldrar voro expeditionssekreteraren Carl Anders Backman och Johanna Carolina Hagberg. Han blef student i Upsala år 1844 och filosofie doktor 1851, hvarefter han sistnämnda år ingick i konungens kansli, men snart uteslutande egnade sig åt literaturen.
[ 3 ]Efter att någon tid hafva varit medarbetare i »Svenska Tidningen», flyttade Backman 1853 till Upsala, der han dels utförde en mängd öfversättningar för det periodiska romanbiblioteket »Engelsk Skönlitteratur i svensk öfversättning», dels under åren 1855—1857 redigerade tidningen »Upsala-Biet». År 1858 åter bosatt i hufvudstaden, har han deltagit i redaktionen af tidningarna Nya Dagligt Alleh., Aftonbladet och senast Stockholms Dagblad samt åren 1867—1870 utgifvit »Idun, tidning för utländsk novell- och romanliteratur i svensk öfversättning». Hufvudsakligen har Backman egnat sig åt öfversättningens konst och med mer än vanlig talang till svenskt språk öfverflyttat en mängd mest bellettristiska arbeten från danska, tyska, franska och engelska språken. Bland öfversättningar från danskan kunna nämnas arbeten af H. C. Andersen, H. C. Örsted, M. A. Goldschmidt; från tyskan: af Paul Heyse, Fritz Renter, Hackländer, Spielhagen; från franskan: af Töpffer (noveller), Victor Hugo, George Sand, Octave Feuillet, Edmond About, Gaston Boissier, Victor Cherbuliez; från engelskan: af Bulwer, Dickens, (vald samling af romaner), Thackeray, Wilkie Collins, Currer Bell, J. Kavanagh, Ch. Reade m. fl.
