Genom dalar och bergspass
över städer och byar
årtusende efter årtusende
har härförarnas soldater dragit fram.
Bakom deras evigt marscherande fötter;
nedtrampade sädesfält, rykande murar.
Ökensanden svepte över sandalerna,
vintersnön slog mot ansiktena.
Varje följande morgon bröt de upp
och till ljudet av entoniga sånger marscherade
de vidare.
Nu — efter århundraden eller årtusenden
sätter du spaden i marken,
gräver fram bevattningsanläggningarna,
husen, barnens leksaker och krukmakarens verkstad.
Ja, de brända byarna finns kvar,
och de dräptas arbete är inte borta.
Men var finns härförarnas soldater?
Ökenvinden har längesedan suddat ut deras spår.
Stupade i främmande jord
flöt deras gravar bort i snösmältningen.
Glömda och övergivna.
Ett genomborrat bysantinskt guldstycke i en
sörmlandsåker.
