Dalpilen/1900-06-01/Ett märkvärdigt bolag
|
| Artikel i Dalpilen, 1 juni 1900 |
Det af fem riksdagsmän jämte redaktör Lidman från Hedemora bildade bolag, som under namn af »Dalarnes tidnings- och boktryckeri-aktiebolag» skall börja sin verksamhet i Borlänge, har väckt undran och förvåning icke blott inom Dalarne. Det har ådragit sig allt annat än smickrande uppmärksamhet äfven utom vår provins. Så har den i Linköping utkommande ansedda tidningen »Östgöta-Correspondenten» egnat företaget en artikel, som har till rubriker: »Ett märkvärdigt bolag. Riksdagsmännens egen tidning». Östg. Corr. framhåller, att denna nya företeelse inom tidningsvärlden principiellt är af så pass stort allmänt intresse, att den väl kan förtjäna att offentligen beröras, hvarpå tidningen yttrar bl. a. följande:
»Vi minnas, huru för några år sedan den svenska pressen ganska allmänt ropade sitt »Gif akt!», när det Skandinaviska tryckeriaktiebolaget bildades och började sträcka ut sina polyparmar till den ena svenska tidningen efter den andra. Detta tidningarnas eget varningsrop blef säkerligen icke förgäfves – ty nämnda bolag blef aldrig den literate Ivar Vidfamne, som det sträfvade att bli. Och väl var det. Enhvar inser nog lätt vådorna af, att ett större antal svenska tidningar eges af samma bolag, helst om det till ledande krafter finge personer utan djupare sinne för de ideella sidorna af publicistisk verksamhet.
Mindre till sin omfattning men principiellt nästan lika märkvärdigt är det företag, som nu planeras i Dalarne. Af de åtta riksdagsmännen för Dalarnes landsbygd ha här fem förenat sig till ett alldeles privat »liberalt samlingsparti» med syfte att ge ut tidningar för Dalarne! Hvilket knepigt påhitt för nästa valrörelse! Hvad den redaktören måtte bli för en själfständig man 1902 om sommaren! Hvilket sundt politiskt lif i en provins, där riksdagsmännen bilda ring för åstadkommande af en tidning, som kan ingifva valmännen »den rätta tron» beträffande riksdagsmännens förmåga, betydenhet och stordåd! Om företeelsen icke vore så osund, skulle den vara oändligen komisk, – och kanske är det bäst att också ta den från den glada sidan, ty »löjet dödar», som bekant.»