Majstången.
De åt Gud invigde skola fira
Nu en glad midsommarqväll.
Midt på gården ställs en präktig spira,
Och af löf der byggs ett tjell.
»Gossar! hit att lägga grund i jorden:
Fast skall stå hvad uppåt vill»;
Ropte Edwin främst, och vid de orden
Bar den största sten dertill.
Som en brud, med blommor, band och sniljor
Stången kläds emellertid.
Högst i toppen hängs en krans af liljor,
Och en vimpel derinvid.
Vimpeln Edwin gaf, och Fanny kransen.
»Ser du, de förentes der!»
Hviskar han, och henne för i dansen,
»Ja, der ofvan», svaret är.
