I
Officeren¹
Den flickan hon är ju sakramentskade söt,
här måste nu Mars bliva mjuker och blöt.
Fallerallera trallalalalala, här måste nu Mars bliva mjuker och blöt.
Er fånge, min fröken, jag lever och dör,
mitt hjärta det mjuknar för er liksom smör.
Fallerallera etc, mitt hjärta det mjuknar för er liksom smör.
Jag är, ta mej tusan, helt dödeligt kär
och hon är ändå så förbannade tvär!
Fallerallera etc, och hon är ändå så förbannade tvär!
En kyss, söta unge, förrän hon blir ond.
Hon slår mig, fy knäveln, så går man åt bond'!
Fallerallera etc, hon slår mig, fy knäveln, så går man åt bond'!
Fast jag har mustascher, vad böveln ändå,
skall jag inte därför en kyss kunna få?
Fallerallera etc, skall jag inte därför en kyss kunna få?
Tänk, skönhetens kyssar de är för min mund
så högst angenäma som fläsk för en hund.
Fallerallera etc, så högst angenäma som fläsk för en hund.
Ett parti piquet, medan vreden förgår?
Jag hoppas min fröken det spelet förstår.
Fallerallera etc, jag hoppas min fröken det spelet förstår.
II
Sekreteraren ²
Ack, så kall om sina händer,
är ert hjärta även så?
Jag för min del är uppbränder
av en eld som ni tänt på.
Det är hårt att så hantera
en oskyldig av vårt kön,
som mot er ej syndat mera
än blott sagt att ni är skön.
Lät då eder hårdhet brytas,
att jag snart må tröstad bli.
Annars lär min kärlek bytas
i en svår melankoli.
Känn hur fasligt pulsen pickar,
det är fara att jag dör
om hon ej, med milda blickar,
snart behaglig ändring gör!
III
Prästen (Melodi: Så klar lyser den morgonstjärn, äldre version av Var hälsad, sköna morgonstund.)
Så platt har nu den Antikrist
sin makt och välde hos oss mist,
att klerker ock må gilja.
Det haver Sankte Paulus lärt,
att varje kvinna är beskärt
en man, efter sin vilja.
Samma lott
mannen fått,
världen öka
och att söka,
med all ära,
den som ödet täcks beskära.
Si, därför det fast bättre är,
det även Sankte Paulus lär,
att gifta sig än brinna.
Ty vill jag nu, i denna akt,
min åtrå hava er tillsagt,
om den kan framgång vinna.
Lilja skön, hör min bön,
så skall döden,
pust och nöden
oss ej skilja
emot bägges goda vilja.
Ty lär oss nu, förutan svik
de helga fäder vara lik,
vårt äktenskap begynna.
Så hoppas jag att ävensom
den hjälp som en Tobias from,
i nöden mig må gynna,
när som han
seger vann
uppå Satan
Leviathan Asmodeus,
fienden till Hymeneus.
Den kvinna som sin man är huld
har Syrak liknat vid det guld
som uti ugnen renas.
Hon är sin man en ögnalust
som lindra kan all sorg och pust
varav hans ro förmenas.
Ängel fin,
lät min pin
dig beveka
och ej neka
utan jaka
till att bli min äkta maka.
IV
Bonden
Och skulle nu vara så dig till behag
och du, kära Kirstin, så ville,
så menar jag väl att det kunde ta lag
och inte just hampa sig ille,
att vi bliva hjonelag, komma ihop.
Jag har, vare lov, både kannor och stop
och mer än du kan dig inbille!
Jag sparde hop linne i fjol och i år,
jag köpte en liten grå kviga
och skällkon, du vet, på löta hon går,
har kalvar båd' kvicka och viga.
Och fastän min lott inte just är så stor
så tänker jag få lite krafs efter mor.
Få se huru högt det kan stiga.
Och är det så väl att du ville ta ve
så skall jag då höra mig etter
ett torp eller rote, allt som här bär te,
nog grunnar jag på't alla nätter.
Du ligger i hågen båd' timma och stund
och ofta så sover jag alls ingen blund,
men får jag ditt ja blir jag bätter!
