1.
Den natten, då jag förråddes
På Oljoberget i smärta,
Jag bad med brinnande hjärta
Och svettades blod för dig.
O själ, på dig jag då tänkte;
Säg: tänker väl du på mig?
2.
När under slagen jag blödde,
När, törnekrönt och försmädad,
Jag blev bespottad och hädad,
Då tänkte jag ock på dig.
O själ, som så jag har älskat,
Säg: tänker väl du på mig?
3.
Bland syndare blev jag rälnad,
Av människors barn förkastd;
Men korsets börda belastad
Jag gick i döden för dig.
O själ, besinnar du detta?
Säg: tänker väl du på mig?
4.
Jag naglades fast vid korset
Att fri dig göra från dina
Missgärningars skuld och pina;
Där led jag och dog för dig.
O du, som i synd vill leva,
Säg: tänker väl du på mig?
5.
Och döende bad jag Fadren
Förlåta din synd, att livet
Dock skulle bliva dig givet
Och himlen öppnas för dig.
O själ, som bävande klagar,
Var tröst och se upp på mig!
