1.
Den stora vita här vi se
Som tusen fjäll i snö sig te
I tronens ljus,
Vid palmers sus,
Säg vilka äro de?
Det är den skara utan tal
Från denna jordens sorgedal,
Som, ren och god
I Lammets blod,
Nu står i himlens sal.
Högt över jordens kval och tvång
De fira nu sin kyrkogång
I tempelkor,
Där Gud själv bor
Bland alla änglars sång.
2.
Här levde de i stort förakt,
Men se dem där uti sin prakt
I tronens glans
Med palm och krans
I härlighet och makt!
Här livet ofta tårar gav,
Men Gud dem alla torkat av.
Nu vid hans bröst
De finna tröst
Högt ovan död och grav.
Nu står dem kvar vad dock är bäst:
Hos Gud en evig glädjes fest
Och Lammet själv
Vid livets älv
Är både värd och gäst.
3.
Dig hjälteskara segersäll,
Ett mäktigt, tusenfaldigt hell!
Ty fast du stod
Med heligt mod,
Hell dig, Guds Israel!
Du världens glädje har försmått
Och korsets väg i smälek gått;
Ty skördar du
Med jubel nu
Vad du med tårar sått.
Så höj din röst, du Lammets brud,
Att världen all ger återljud:
Pris vare dig Evinnerlig,
All nåds och trohets Gud!
