Den svenske soldaten

Samlade skrifter – Smärre dikter (band 4)

[ 5 ]

    För frihet, fädernesland och kung
Offrar glad soldaten både lif och blod
    Och drager i fält så gammal som ung
            Med blankt gevär
            Till landets här
        Hvarenda man så god.
Ty den svenske soldaten han vet nog han
Hvad som höfves en svensk och en krigarman,
Han ej rädes för fiendens makt så stor,
    Men på sig sjelf och kungen tror.

[ 6 ]

    Vid kanoners dunder och trummors gång
Ryter svenska lejonet uti hans själ
    Och han hör blott de hvinande kulors sång,
            Som sjunga så:
            I gossar blå,
        Gån på för Sverges väl!
Ty den svenske soldaten han vet nog han
Hvad som höfves en svensk och en krigarman,
Han ej rädes för fiendens makt så stor,
    Men på sig sjelf och kungen tror.

    Och minns han Leipzigs och Lützens slag,
Warschaus och Holofzins och Narvas med,
    Då griper han svärdet med tvåhändt tag
            Och rödjer vred
            En kungsväg bred
        Igenom oväns led.
Ty den svenske soldaten han vet nog han
Hvad som höfves en svensk och en krigarman,
Han ej rädes för fiendens makt så stor,
    Men på sig sjelf och kungen tror.

[ 7 ]

    Och dignar till sist hans starka arm,
Ger han än ett banehugg och ropar glad:
    “Framåt, kamrater, håll rackarn varm!“
            Se’n till sin Gud
            På dödens bud
        Han ger sig trygg åstad.
Ty den svenske soldaten han vet nog han
Hvad som höfves en svensk och en kristen man
Han ej rädes för djefvulens makt så stor
    Men uppå Herren, Herren tror.