Det ljusa håret

Det ljusa håret av Carl David af Wirsén

Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Det ljusa håret.

Kållandsö vid Venerns strand

En liten gosse lekte,

Fru Märta Stures modershand

Hans ljusa hufvud smekte:

»Du ljusa hår, åt gossen blif

En pant på ljust och lyckligt lif!»

Men Venern slår mot hällen

Som suck och gråt i kvällen.

Till Stockholms stad från Södermalm
En fånge skamligt föres,
En krona får han, men af halm,
Och smädligt gyckel höres.
Du ljusa hår, för hvilket brott
Dig drabbar grymt så snöplig lott?
Kung Eriks stjärnor svara:
Det håret bådar fara.

Där Vasaborgen tegelröd
På Fyrisvall ser neder,
Kung Eriks dart ger blodig död
Åt fången man som beder.
Du ljusa hår, befriarns hand
Dig nu berör! Nu brista band,
Och lif gaf banesåret,
Som gloria skimrar håret.