Drömmen
Det var en lördagsafton, jag klädde mig till dans
spatserade i lunden så tyst och fundersam.
Då mötte jag två flickor, tre, fyra eller fem,
det var en stor förnöjelse att tala få med dem.
Den yngsta utav dessa den kallar jag för min,
hon haver klarblå ögon och rosenröd en kind,
hon haver fina kläder, en stolt och vacker gång,
och en så ljuvlig stämma i tal som ock i sång.
Drömde sen om natten, jag gick i en hage rar,
där alla blad och blommor, de utslagna var,
men mitt uti den hagen, där ståndar en skön ros.
Hon var röder emot söder och blåder emot nord.
Jag ser uppå de bladen, som vändes emot nord.
Namnen på de flickor, som aldrig hålla ord,
jag ser uppå de bladen, som vändas emot sör
namnen på de gossar, som göra vad de bör.
