Dig, Gud, wår Fader! jag tillbeder
av Okänd
Psalm nr 814 i Andeliga Sånger och Werser 1806, under rubriken "Om Låf och Tacksägelse samt Guds tillbedjande." Sjungs till Mel. 106, som enligt Melodie-Registret är densamma som används till psalmen Min själ och sinne låt Gud råda

.

Dig, Gud, wår Fader! jag tillbeder,
För all din nåd mot själ och kropp!
Dig ware låf, och tack och heder,
Att du till barn mig tagit opp;
Pris, ära makt och härlighet
Tillhörer dig i ewighet!

2.
Ditt namn, o JEsu! ware prisadt,
Att du af kärlek i min nöd,
Den stora nåden mig bewisat,
Att genom smärtor, blod och död
Du mig från satans ok gjort fri,
Och låtit mig din egen bli.

3.
Dig, Helge Ande! pris och heder
Jag med det samma äfwen bär,
För det du lagt i hjertat neder
Den trösten, att Guds barn jag är;
Ack finnes något godt hos mig
Är det i sanning blott af dig.

4.
Hwem öfwergjuter mig med nåde?
Det gör ju du, min Gud, mitt hopp;
Hwem skyddar mig från sorg och wåde?
Jo, Du, som wårdar själ och kropp.
Du är, wid all min syndaskuld
Långmodig och oändligt huld.

5.
Jag sjunger, HErre! dig till ära,
Så länge tungan röras får,
Jag will dig glädje-offer bära,
Så länge hjertat hos mig slår,
Och när min mun ej mer förmår,
Till dig min trägna suckan går.

6.
Tag nådigt upp det låf jag bringar,
Min Gud, du är på kärlek rik!
I himlens sal det bättre klingar,
Då jag blir dina Englar lik;
Då sjunger jag dig, Jehova!
Ett tusenfalt Halleluja.