←  Tidig gryning
Dikter
av Edith Södergran

Nordisk vår
Den sörjande trädgården  →
Publicerad i Borgå 1916 på Holger Schildts Förlag.


[ 54 ]

NORDISK VÅR.

Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.