Mot svordom.
Din Herre Gud i himlen skall du tjena,
åt honom skall du kropp och själ befalla,
hans helga namn du prisa skall allena,
och det allena skall du städs åkalla.
Guds namn är heligt, herrligt och förskräckligt,
dess majestät uppfyller hela världen.
Det kan du aldrig frukta här tillräckligt;
det får ej brukas till en lek för flärden.
Som Fadrens pris utaf din mun må höras,
skall Sonens Jesu namn du ock upphöja,
i hvilket alla släkten saliggöras,
för hvilket alla knän sig skola böja.
Du skall ej svärja vid de skapta tingen,
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden.
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen
därvid må fresta dig till synd i orden.
Ty djäfvulen vill dig hos Gud anklaga
och dig i hjärta, själ och tunga snärja;
han vill Guds helga namn ifrån dig taga
och lära vid sitt onda namn dig svärja.
Tag dig i akt! Vill satan du påkalla
och bedja honom att din själ anamma,
så är han herren, som skall dig befalla,
och du hans träl är vorden med detsamma.
Han är Guds fiende och din och allas.
Du ropar honom; han är genast färdig.
Han kommer nog, förutan att han kallas,
han står då redan i ditt hjärta när dig.
Hvar gång din tunga gifver satan äran,
i stället för att Herren Gud tillbedja,
då flykta himlens änglar med förfäran
och alla onda andar högt sig glädja.
Hjälp, milde Gud, oss nådelig bevara
samt våra barn för sådan själafara,
att vi ditt helga namn må trogne vara
och därmed trygge stå mot satans snara.
Ditt dyra namn, det öfver allting stora,
det vilje vi ock öfver allting ära,
det aldrig mer missbruka och förlora,
men det en evig tack och lof hembära.
