[ 55 ]

DIN KÄRLEK.

Din Kärlek är, — då vårens härold svingar
Att tolka glädjens himmelska befäl, —
Den ljusalf, som min tankas flygt bevingar,
Det enda ljud, som herrskar i min själ.

Din Kärlek är, — då daggens perlor falla
På sippans kind, som huld mot ljuset ler, —
Den enda ros, bland lifvets blommor alla,
Som ögat slumrande och vaknadt ser.

Din Kärlek är, — då lundens krona knoppas
Och siskan bygger nästet, sångar-glad, —
Den röst, som i mitt tjäll en gång, jag hoppas,
Skall sjunga en besvarad serenad.

Din Kärlek skall på dödens högtid bryta
Af myrt och nattviol min bröstbouquett;
Och till en englasolo sist förbyta,
I Sångens hem, vårt flydda lifs duett.