Ditt namn, o Gud, jag lova vill

Ditt namn, o Gud, jag lova vill
av Jakob Arrhenius
Texten bygger på Psaltaren 145. Här i versionen från 1819 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om Ditt namn, o Gud, jag lova vill..


1. Ditt namn, o Gud, jag lova vill
    Och utan ände prisa;
    Förläna själv din nåd därtill
    Och bästa sättet visa.
    Min Konung, jag vill stadelig
    Upphöja och berömma dig
    I alla mina dagar.

2. Du, Herre, stor och lovvärd äst,
    Din makt har ingen ända;
    Ditt majestät vi spörje bäst,
    När vi vår tanke vända
    Till dina verk att dem bese,
    Som med vår undran alltid ske
    Men kunna ej begripas.

3. Jag tala skall om dina råd,
    Ditt välde, dina under,
    Din härlighet, din stora nåd,
    Din vishet alla stunder.
    Din godhet skall av våra barn,
    Din rättvishet av barnabarn
    Förkunnas och välsignas.

4. All världen och vad du har gjort
    Förtälja skall din ära:
    Att du är mild, skall bliva sport,
    Och alle skola lära
    Och se, att du förbarmar dig
    Mot all din verk men synnerlig
    Mot dina barn och vänner.

5. Av evighet ditt rike var,
    I evighet det bliver;
    Det hägn du fädren givit har
    Du än åt barnen giver.
    Du alla dem som lida men,
    När deras hopp och tro är ren,
    Väl hjälper och försvarar.

6. Du låter i ett ymnigt mått
    Din godhets gåvor flöda
    Till allt som kropp och liv har fått
    Och väntar av dig föda;
    Du låter upp din milda hand
    Och mättar allt i alla land
    Med gott behag och nöje.

7. Du är när dem som älska dig
    Och med allt allvar frukta;
    Fördärvar ej evinnerlig,
    När du dem nödgas tukta.
    Du hörer dina frommas rop
    Och friar från de ondas hop,
    Som snarlig blir till intet.

8. Du rättvis är, o Herre Gud,
    I alla dina vägar,
    Och heligt är ditt ord och bud,
    Som själv du vara plägar;
    Ty skall min mun och allt det kött
    Som varit har och än blir fött
    Dig utan ände prisa.