Vid en ung persons graf.
Du lifvets ljus, o Jesu Krist,
som lyser dödens dalar
och oss uti vår sorg och brist
med evig tröst hugsvalar;
se, jordens blomster falla af:
o Jesu, låt vid denna graf
din nådes sken oss lysa!
Ditt rike är ej världens ro,
som snart i ånger slutar;
ditt rike är en barnatro,
som mot ditt bröst sig lutar;
ditt rike är en evig frid:
O Jesu, låt från lifvets strid
i denna frid oss hvila!
Nu gömme vi en älskad vän
att samlas till de dina.
Han gick så ung till dig igen,
begråten af de sina.
Du kallat honom till din frid
i vårens sköna knoppningstid,
att han i dig må blomma.
Tag då, o Jesu, i din famn
den dyra vän vi sakna;
låt honom sofva i ditt namn
och till din glädje vakna.
Och de som bo i sorgens hem,
låt lysa lifvets ljus för dem
och dagas för oss alla.
