Du som av nåd kunnat kalla
| ← Blott en dag, ett ögonblick i sänder |
|
Stäm upp med fröjdeljud → |
| Femte upplagan |
180
Du, som av nåd kunnat kalla oss vänner,
Är mitt ibland oss, vart hjärta Du känner.
Fastän vi här från varandra nu skiljas,
Är Du själv oss när, är oss alltid när.
2 Snart få vi himmelska budskapet höra,
Brudgummen kommer att bruden hemföra,
Bröllop skall firas, o fröjd utan like,
Jesus kommer snart, ja, Han kommer snart!
3 O, huru fort våra dagar försvinna,
Snart stå vi där, varest tårar ej rinna,
Sjunga med ledig och jublande tunga
Guds och Lammets sång, Guds och Lammets sång.
4 Jesus, vår Herre, oss led med ditt öga,
Tills vi Dig se i de boningar höga!
Lär oss att känna Dig bättre på vägen;
Känna mer din nåd, allt ditt kärleksråd.