Du vilsegångna, bliv ej längre borta
| ← Jesu blod för oss har banat |
|
Det finns blott en väg → |
| Femte upplagan |
246
Du vilsegångna, bliv ej längre borta
Uppå fördärvets stig, ack, dröj ej kvar!
Betänk, att Gud kan snart din tid förkorta,
Betänk, Han kallat dig, men ej fått svar.
2 Hur länge skall du trotsa så hans kärlek?
Hur länge skall Han ohörd från dig gå?
Hur länge skall Han lida så din smälek?
Skall ej en gång hans ord ditt hjärta nå?
3 Kanske i dag det är den sista gången,
Som du får höra nådens glada bud;
Var stund i evigheten ingår mången ―
Hur många saliga, vet endast Gud.
4 Ännu är vägen fri att vända åter,
Till fadershuset dörren öppen står.
I himmelen blir fröjd, då syndar’n låter
Sig föras hem, likt återfunnet får.