1.
Dyra själ, har det dig smärtat,
Att en syndare du är?
Har det gått dig djupt till hjärtat,
Att dig Jesus håller kär?
Är du osäll utan honom?
Har du fått en skatt i honom?
Vill du lefva, dö för honom?
Är han bltt din själs begär?
2.
Säg, har du Guds Ande låtit
Straffa dig och därom bedt?
Har du öfver synden gråtit
Och i tron på Jesus sett?
Har hans kors din räddning blifvit?
Har hans död dig lifvet gifvit?
Har du Jesus hjärtat gifvit?
Är du nu med honom ett?
3.
Här är mången, som bekänner
Jesus med sin mun hvarr dag,
Trifs ock väl bland Jesu vänner,
I hans ord har ock behag;
Men det ena, enda fattas
Trones lif i Jesus fatas
Och den själ, som detta fattas,
Får ej tröst på domens dag.
4.
Tio jungfrur alla hade
Ordet och bekännelsen,
Och de gingo, alla glade,
ut att möta brudgummen;
Men Guds Andes olja skära
Fem af dem ej hos sig bära,
Och de fåfängt rum begära
I den stora himmelen,
5.
Därför, själ, jag ömt dig beder,
Ack, betänk dig rätt i dag.
Fall i tron för Jesus neder,
All hans nåd för intet tag!
lämna all din synd åt honom,
Tag rättfärdighet af honom,
Sök ett hjärta nytt hos honom,
Gif dig helt åt hans behag.
6.
Kanske håller dig ett hinder
Hemligt kvar i världens lopp?
Kanske blott en synd dig binder,
Alltför kär att offras opp?
Vakta dig, o, låt den fara!
Annars skall den synden vara
Dig en osäll, dödlig snara,
Som fördärfvar själ och kropp.
7.
Jesus med en helig ifver
Vill, att allt du honom ger,
Då han själens brudgum blifver,
Tål han ingen annan mer.
Han vill all din synd förstöra,
Han vill ensam säll dig göra,
I sin famn dig ständigt föra,
Tills du honom evigt ser.
