Lätt du kan af mina ögon finna,
Hur du tillbedd i mitt hjärta är;
Men o, hör din ömma älskarinna,
Låt det vara nog att härska där!
Ack, hör upp, att kärleksplikt mig tyda,
Hvad som sen mig säker ånger ger;
Blott af hemlig fruktan att dig lyda
Nekar jag dig det, hvarom du ber.
Kan du nyttja denna makt så illa,
Som du på en värnlös flicka fick?
Näns du väl dess menlöshet förspilla
I ett svagt, olyckligt ögnablick.
Hvarför så den rädda oskuld pröfva,
Som af dig, o Cleon, hägnas vill?
Älskade! Ack sky ett brott att öfva
Just därför, att du har makt därtill.
Var du själf en skyddsgud vid min sida,
Stöd min dygd; o, mer ej fresta mig!
Ack, för tungt det blir för mig att strida
Emot kärleken och emot dig.
