En Liten Hushålls-Bok/Inledning
Inledning.
I denna lilla Hushålls-Bok förekomma inga granna tilredningar, inga kostsamma anrättningar. Den som har förmögenhet och nog wällustig gom, at slösa med Guds gåfwor, har ingen brist på Kockar, Kokerskor och Kokböcker.
Frågan är här endast: huru man af nödtorftsämnen skal kunna tilreda den drygaste, smakligaste och helsosamaste födan? Afsigten med dessa underrättelser, är förnämligast, at uplysa dem af mitt kön, som sjelfwe måste lägga handen wid syslorne, som af nöden twingas at böja sina skuldror under arbetsoket; bland hwilkas antal wi nu äfwen måste räkna et stort antal bättre mans barn, som i brist af medel til nödtorftigt uppehälle, äro usla främlingar i sitt eget fädernesland, och kunna med skäl anse detta tidehwarf såsom högst olyckeligt för sig.
Det tyckes som i allmänhet endast sådana Reglor stadfästades, som leda qwinnokönets sinnen mera til än ifrån det nyttiga och nödwändiga. Så mycken urskilning borde likwäl kunna wäntas, at de plikter hwartil wi äro skapade, icke så aldeles sattes i förgätenhet af all slags odling. Om Flickor kunde förutse den plåga, skam och förtret som de få af okunniga pigor, sedan de blifwit hustrur och matmödrar, skulle de sjelfwe truga sig fram til hushållskunskaper. Ty då det ena okunniga tjänstehjonet släppes, för at få et annat i des ställe, får matmodren esomoftast ärfara, huru godt det är at weta något sjelf; hälst hon altid blir den personen; som måste upbära både skammen och skadan af alla oordentligheter som ske inom huset.
Olyckeligt det hushåll, som styres av okunnighet och wårdslöshet! Hwad hugnad har wäl Åkermannen af all sin möda, om han skal förtära arbetslönen med osmak och missnöje? Stadsboen kan ej eller hafwa mycken fägnad, af sina dyrt utlagde penningar, då han för dem nödgas åtnjuta illa tilredde och ofta förskämde matwaror. Et af saltet uttorkadt kött, som sedan det förtärt en half dags bränsle, likafult plågar magen med sin hårdhet; surt fläsk, solbränd fisk, illa handteradt smör, oren talg, med mera, äro obehageliga winster för arbetsmödan. Dageliga förfarenheten wittnar nogsamt, at då en okunnig hushållerska får det bäst försedda wisthus om händer, har den trefligaste husbonde ingen hugnad deraf; men et dageligt missnöje, en osund kropp, och ofta en aldeles owäntad brist, blifwa de säkraste belöningar han hämtar för sin möda.
Då wi betrakta tjenstehjonen som medmänniskor och tillika wåra lastdragare, kunna wi ej undwika de ömhets känslor deras öde förtjänar, så framt wi icke äro stenhårda. De måste med arbete och möda, både i fult och wackert wäder, bittida och sent, framsläpa, hwad som på wåra bord i all maklighet och wällust förtäres. Kan man då med skäl förarga sig öfwer deras knot, när den spis och kost som utgör deras mästa lön, förwandlas til en bortskämd och osmaklig, kanske ofta otilräckelig föda. En ordentelig snygghet wid tjänstfolkets enfaldiga anrättningar, skulle sannerligen göra dem mera hyfsade, och herrskaperne et nöje och gagn, som de aldrig kunna hoppas wid det almänna sättet att handtera sit folk. Men som den mäst wälmenande husbonde, i detta fall ej kan göra något utan qwinno-biträde, får han låta sin hushållning gå som den kan, och med tålamod fördraga de förtretligheter som dageligen öfwerhopa honom.
Det är af renaste nit och wälmening, som jag genom framgifwandet af denna lilla hushållsbok, wågar göra et försök, med enfaldiga och begripeliga underrättelser, som torde kunna tjäna Landtqwinnan wid hennes dageliga tilredning af äteliga waror. De äro grundade, dels på egen långlig ärfarenhet, dels på säkra underrättelser af sådana hedersfruar, som ej låtit den skadeliga afundssjukan betaga sig äran, och medmänniskor nyttan af sina förmonliga uptäckter; hwarföre man med wisshet kan försäkra om de lämnade underrättelsers pålitlighet, när de med noggranhet werkställas.