Till afsked ljöd vår rikstrumpet,
Och Riksda'n slöt, som hvar man vet.
Allt är nu öfverstökadt — allt väl,
Härolderna ha spökat — ni förstår mig väl.
Och adel, prest och borgersman
Och bönder grinat för hvarann':
Man bugat och man tackat, — allt väl,
Och se'n sin kappsäck packat. — ni förstår mig väl.
Välkomna hem vi hoppas bli,
Och långa näsor i parti
Vi föra som presenter — allt väl,
Till våra kommittenter — ni förstår mig väl.
Om flyttningen var striden het
Utaf vårt universitet:
Allt annat lätt man rubbar — allt väl,
Men ej Upsala-gubbar — ni förstår mig väl.
På Norska frågan slog man ner:
Intrasslad blef hon mer och mer,
Ju mer man skrek och stampa' — allt väl,
Liksom Carlskronas hampa — ni förstår mig väl.
Reformens fråga går igen,
Och folket tar' väl hand om den.
Hon tarfvar stöd af alla — allt väl:
Hon fallen är att »falla» — ni förstår mig väl.
Vi anslag gett i ymnigt mått,
På pass och prygel slut vi fått.
Hur resten sig förhåller — allt väl,
Det står i protokoller — ni förstår mig väl.
Vår Riksdag jag på båten ger,
Och kommer kanske dit ej mer;
Det gör mig just detsamma — allt väl:
Jag längtar hem till mamma — ni förstår mig väl!
