En blomma, hög och skön, när det mot natten lider

Vid fru Georgiis grav
av Carl Michael Bellman
På Wikipedia finns en artikel om Carl Michael Bellman.


En blomma, hög och skön, när det mot natten lider,
hon med en lutad kropp sin stjälk till marken vrider
och bleknar på det fält, där nyss hon runnit opp:
    när dagen tändes åter,
    hon sina blad upplåter
    till ett förnyat hopp.

Så syns vid livets kväll en from och täck herdinna,
i blomman av sin vår, ur tidens gräns försvinna,
och all dess fägrings prakt i jordens gömmor fly;
    Men dagens morgon randas,
    hon änglars sällhet andas
    i evighetens sky.

Till minne av din dygd, dig och din ätt till heder,
själv oskuld dig i dag en ärestod bereder,
då hon, av sorg förtärd, utbrister vid din färd:
    Ditt namn ej avund röner,
    vid den cypress dig kröner,
    ty du var älskansvärd