En buddhistisk fantasi

← Moln

Ur diktsamlingen Moln utgiven 1922.

Upplåst är världens kopparport.
Högt i dess portvalv står jag här,
och vad jag ser är ändlöst stort,
och ingen syn så ändlös är.

Hur djupt jag ser, hur långt jag ser,
min blick får ej det minsta stöd.
Allt vad jag vet finns där ej mer -
ej stort, ej smått - ej liv, ej död.

Ett enda steg på spårlös stig,
och återvägen är mig stängd...
Vi rysen I? Upp, följen mig!
Ty alltets kopparport är sprängd!