1.
En dalande dag, en flyktig stund
Är människans levnad i tiden,
Och släktena skifta som löv i lund,
När sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
En bortglömd grav efter striden.
2.
Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
Min ande bidar försköning,
I liv och död är en hand mig räckt,
Som bjuder frid och försoning,
Ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
I Fadershuset en boning.
3.
Själv gick han åstad och beredde blid
I huset, ej byggt med händer,
En evig boning med liv och frid
För Herrens vänner och fränder,
Där väntar han oss, om i tro vi gå
Vår väg genom dödens länder.
4.
Väl ingen i världen, trång och låg,
Har skymtat de strålande salar,
Väl själen endast i aningen såg
Dess glans här i tårarnas dalar.
Men vägen, vägen den ligger klar
I Jesus och ordet, han talar.
5.
Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet,
Du ensam de villade leda kan,
Du sanningen är och livet,
Och allt, vad jag syndat min levnads dag,
I dig försonat är blivet.
6.
Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
Du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
Och skådar mitt hemlands stränder
Och kysser med outsäglig fröjd
De genomborrade händer.
