En röst jag hör genom stormens dån,
där svarta vingar slå:
"Jag drömt om dej som kämpar hårt,
där stormens vägar gå.
Ett tecken gav jag dig i maj,
när solen lyste på strandens sten,
i maj när hamnen flaggade
och inlandsvinden ven.
Gräset var grönt och stormen ven,
och saltskumpå bryggan stänkte vått.
Ditt öga grät och kinden sken
som sol genom skymmande grått.
Ett tecken gav jag dej i maj,
i maj under skyar som blåa år.
Minns du änhur stormen stred
i sol med mitt fladdande hår?
Det var blott en liten gyllene ring
och en kyss som bränt därpå.
Bär du den välvid ditt hjärta nu,
när dödens sjöar slå?"
"Jag bär den, den bränner som eld vid mitt bröst
till värme i stormens dån.
Den skall följa mig djupt idet vaggande blå,
den ringen jag fått som lån."
