En riker man, väldiger han
|
| En översättning av den latinska psalmen "Homo quidam Rex nobilis dives in charitate" med inspiration från Matteusevangeliet 22 och Lukasevangeliet 14. Här de snarlika versioner som publicerades i Göteborgspsalmboken 1650 och i 1695 års Psalmbok (nr 205). På Wikipedia finns en artikel om En riker man, väldiger han.. |
I Göteborgspsalmboken 1650 lyder texten:
EN riker Man/ wäldiger han/
En Bröllops Kost tilredte/
Åt sinom Son med myckin mon/
Sijn stora ähra beredde/
Ther til bödh han så mången Man/
Så sååm then ähran skedde.
Han sände vth wijdt både hijt och tijt/
Och badh til Bröllops komma/
The budne wore/ giorde som Dårar/
The achtade icke hans Boder/
The hade förfall/ och sade them all/
The wille forsökia sin fromma.
Han badh sin Wän at komma til sin/
Han wille honom gärna wäl pläga/
Han swarade så/ iagh ey formå/
Jagh kommer thet icke til wäga/
At wara tin Gäst/ ty iagh hafwer fäst/
Een Qwinna som iagh wil äga.
Han sände en annan/ både wissan och sannan/
Tu bedh honom til mith fara/
Och göra sigh gladh/ som iagh honom badh/
Jagh wil min Kost ey spara/
För mina Böön och hafwa til Löön/
Alt thet som godt kan wara.
Han sade Ney/ iagh gitter thet ey/
Jagh bygger een Gård aff nyje/
Ther iag wil boo/ och hafwa min roo/
Jagh hafwer och flere Byjar/
Jagh wil them skoda/ så må tu boda/
Jagh wil see huru the sich flyja.
Han sände then tridie/ och lät honom bidia/
Och töfwa icke förlänge/
Skynde sigh brått/ thet warder skönt Natt/
Och folket går alt til Sängia/
Jagh hafwer nu bijdt/ så långan tijd/
Jagh wil mina Portar stängia
Han sade: Ney/ iagh säger för hwij/
Jagh hafwer fem starcka Öker/
Jagh wil them åka/ alt för then saka/
Jagh wil theres Krafft försökia/
Jagh hafwer them acht/ medh all mijn macht/
Jagh wil mitt Godz föröka.
Jagh tänker alt å/ huru iagh skal få/
Wil Werlden medh migh gånga/
Medh rätt och orätt iagh tager alt slätt/
Emedan iagh kan Godzet fånga/
Jagh brukar fast til och gör hwad iagh wil/
Jagh dårar och swijker många.
Han ålte och körde/ och samman förde/
Hans Oxar gingo at liggia/
Qwällen kom å och Mörkret blåå/
Han wille tå Hwijlo tiggia/
Hans hustru hade stängt/ och sigh omtänckt/
Hon wille honom icke siya.
Honom började långa/ och wille tå gånga/
Och Konungens Gäster wara/
Tå war förseent/ honom war förmeent/
Och Dören war läst så hårda/
Han måste stå vthe/ the Rätter ey niuta/
Som förra woro osparda.
Gack snarliga bort/ ifrå thenna Port/
Mine Gäster äro alle satte/
Then Ähran skeer tigh aldrigh meer/
Tu åter aff mina Rätter/
Tu tagh nu Rådh/ aff then tigh badh/
At tu mitt Budh ey sätte.
Migh är alt emoot/ och ingen Boot/
Mijn Hustru/ mitt Godz/ mitt Wälde/
Hwar skal iag roo/ hwar scal iagh boo/
Hwar tager iagh Huus åth Qwäller/
Gudh laste then stund/ iagh siunker til grund/
Så stoor äro mijn missälle.
O werld tu stänger/ alt medan migh tränger/
Jagh litte alt på tijn Nåde/
Thet står alt skrifwet/ huru iagh hafwer lifwat/
Hwad skal nu warda til råde?
Himmelrijket är stängt/ tijt iagh hade migh tänckt/
Nu står iagh åter i Wåda.
Nu kommer Döden/ som allom är öde/
Jagh kan icke vndan rijda/
Werldennes swijck/ hafwer dårat migh/
Thet är mijn högeliga Qwijda/
Sij alsköns nödh/ med Helwetis glödh/
Then måste iagh therföre lijda.
I 1695 års Psalmbok (nr 205) lyder texten:
1. EN riker man/ wäldiger han/
En bröllops kost tilredde/
Åth sinom son medh mycken mohn/
Sin stora ähro betedde/
Ther til böd han så mången man/
Så fååm then ähran skedde.
2. Han sände vth wijdt/ både hijt och tijt/
Och bad til bröllops komma/
The budne woro/ giorde som dårar/
The achtade icke hans domar.
The hade förfall/ och sade the all/
The wille försökia sin fromma.
3. Han bad sin wän at komma til sin/
Han wille honom gierna wäl pläga.
Han swarade så: Jagh eij förmå/
Jagh kommer thet eij til wäga
At warda tin gäst/ ty jagh hafwer fäst
En qwinno som jagh wil äga.
4. Han sände en annan både wissan och sannan:
Tu bed honom til migh fara/
Och giöra sigh gladh/ som jagh honom bad/
Jagh wil min kost eij spara/
Föör fram min böön/ och låfwa til löön
Alt thet som godt kan wara.
5. Han sade: neij/ jagh gitter thet eij/
Jagh bygger en gård af nyo/
Ther jag wil boo/ och hafwa min roo;
Jagh hafwer ock flere byar:
Jagh wil them skåda/ så må tu boda/
Jagh wil see huru the sigh flya.
6. Han sände then tredie/ och lät honom bedia/
Och töfwa icke förlänge/
Skynda sigh brådt/ thet warder skött natt/
Och folcket går alt til sängia/
Jagh hafwer nu bidt/ så långan tijd/
Jagh wil mina portar stängia.
7. Han sade: neij/ jagh säger för hwij/
Jagh hafwer fem starcka ökar/
Jagh wil them åka/ alt för then saka/
Jagh wil theras krafft försökia.
Jagh hafwer thess acht/ medh all min macht/
Jagh wil mitt godz föröka.
8. Jagh täncker alt å/ huru jagh skal fåå/
Wil werlden medh migh gånga:
Medh rätt och orätt jagh tager alt slätt/
Emedan jagh godzet kan fånga/
Jagh brukar fast til och giör hwad jagh wil:
Jagh dårar och swiker så många.
9. Han älte och kiörde/ och sammanförde/
Hans oxar gingo at liggia.
Qwällen kom å/ och mörckret blå/
Han wille tå hwilo tiggia.
Hans hustru hade stängt och sigh omtänckt/
Hon wille honom icke sija.
10. Honom började långa/ och wille tå gånga/
Och Konungens gäster warda.
Tå war förseent/ och alt förmeent/
Och dören war läst så hårda.
Han måste ståå vthe/ the rätter eij niuta/
Som förr hade warit osparda.
11. Gak snarliga bort frå thenna port/
Mine gäster äro alt satte:
Then ähran skeer tigh aldrig meer
Tu åter af mina rätter:
Tu tag nu rådh af then tigh bad/
At tu min Budh eij sätte.
12. Migh är alt emot/ och ingen boot/
Min hustru/ mitt godz/ mitt wälde:
Hwar skal jagh roo? hwar skal jagh boo?
Hwar tager jagh huus åth qwälle?
Gudh laste then stund/ jagh siuncker til grund/
Så stoor äro min missfälle.
13. O werld! tu stänger/ alt medan migh tränger/
Jagh litte alt å tin nåde:
Thet står alt skrifwit huru jagh hafwer lefwat;
Hwad skal nu warda til råda?
Himmelriket är stängt tijt jagh hade tänckt:
Nu står jagh åter i wåda.
14. Nu kommer döden/ som allom är öde/
Jagh kan eij vndan rida.
Werldenes swijk hafwer dårat migh/
Thet är min högelig qwida.
Sij/ alsköns nödh/ medh helwetis glödh/
Then måste jagh therföre lida.