←  När mor dog
En strof till Huck Finns minne
av Dan Andersson
Minnet  →
Ur diktsamlingen Svarta ballader, 1917.


Jag har rett ett läger och tänt en eld
på lövströdd lera och gulnat grus,
och nu räknar jag himlens stjärnor
och Illinoisstrandens ljus.

Jag har tänkt på domaren Thatcher
som har hand om mitt gula gull,
och lett åt Toms tant Polly,
och drömt tills månen var full.

I en paradisfläkt går vinden
kring Missouris förtrollade land,
och kring timmer och drivved porla
små vågor mot bokväxt land.

Det är natt kring gul Mississippi,
där de blommande bokarna strö
sitt fröstoft på ström som svallar –
det är rosor på Jacksons ö.