Intet bröst det andra bröstet fattar,
Helt allena hwarje hjerta slår,
För sig sjelf hwar glädje står och skrattar,
Sorgen fäller för sig sjelf hwar tår.
Ensam kommer man alltjemt i lifwet,
Ensam stiger man ock i sin graf:
Hwar ock en sin egen Konung blifwit,
Men derför också sin egen slaf.
Allt består blott utaf lösa delar,
Tanke bredwid tanke, grand wid grand,
Endast spridda länkar, spridda själar,
Fåfängt drömmer man ett sammanband.
Skalden söker wäl en slägtsksap dikta,
Syskonkärlek ifrån själ till själ:
Men han får ock för sin slägtsksap plikta,
Swälta ensam sjungande ihjäl. —
