Epigram (Lenngren)
|
| Lenngrens epigram är diktade 1780-1795. Alla publicerades inte i Samlade skaldeförsök. Nedan publiceras kända epigram i nummerordning. Flera är översatta av Philip K. Nelson till engelska 1984, bland andra Lukas (nr 200) och Den lille ljugarn. På Wikipedia finns en artikel om Anna Maria Lenngren., som då benämns epigram och inte med titlarna, som i skaldeförsöken. |
Om den öfverklagade köttbristen.
När på vår trädgårdsbal, där jag är med ibland, Jag
Drusa såg i takt sin digra massa gunga, Så tänkte
jag därvid, visst är det ondskans tunga Som sprider
ut i stan, att köttbrist är för hand. (1793)
*
Epigram af Wessel
Du älskat mången täck matrona,
Må Gud från äktenskap dig skona,
Ty du må säkerligen tro
Du blef då på Jus Talio
nis
viss. (1793)
*
Epigram till ...
Du sjunger om din gyllne Lyra,
Förgyld lär du ha ment min vän;
I annat fall hon länge sen
Visst stått i pant för kost och hyra. (Diktad 1793)
*
»Man vänjes vid allt!» Det är en gammal regel ...
Dock eger den sitt undantag:
Lise rädd för spöken är, fastän hon hvarje dag
Ett sådant ser uti sin spegel (1793. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984. )
*
Hvad gör det dig hvad blomster biet suger,
Om blott dess skatt är söt och klar?
Hvad gör det dig, när versen duger,
Hvar Grips den stulit har?
*
Att vidt och bredt och lärdt med kritisk recension
En usel auktors verk i sanningsdagern ställa,
Det är en fälla
En tätting med kanon.
*
Den väg som fram till lyckan går,
han är ju trång och hal och svår:
Hur har då Clas på några år
så hastigt fram till lyckan lupit?
Vad ... lupit? Ni far vill, minsann!
Att löpa såg han ej gick an:
han bara ideligen — krupit.
(1783. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984.)
*
När elden nyss kom lös på söder mitt i natten
hos brodern Rusius, man anmärkt har därvid,
att han för första gång uti sin levnadstid skrek efter vatten.
(1795)
*
Man kan snart förtala sig
Fru Lisa, efter äkta lagen,
Höll på en kärlekspant att skaffa fram i dagen,
Som gjorde hennes man för första gång till far.
Men, under smärtan hon så liten sansning har,
Att hon skrek till, utaf sin nöd betagen:
»Nej, långt ifrån så svår min första barnsäng var!» (1788. Epigram N:o 3).
*
Salestus, prydd med band och stjerna,
Har flackat hela världen kring.
Han tänker djupt och pratar gerna,
Men säger sällan någon ting.
Han om musik plär starkt jugera
Och dertill har han mycket fog;
Ty som jag tror och många flera,
Har Gud gett honom — öra nog. (1780 Epigram n:o 42. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984. )
*
Dorilla af sin mor, jag vet ej af hvad aning,
Fick om sin äkta säng en lång och kysk förmaning;
Dorilla tänkte då: Må ske,
Jag denna äkta säng skall helig aktning ge;
Men om min äkta kanapé,
Och hvad sig där kan förete,
Skall ej min man få någon spaning.
(1780 Epigram n:o 44. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984. )
*
Till auktorn af Ordensvurmen
Förgäfves nekar ni, min vän,
Att nu för tiden spöken gifves;
Man ju skenbarligt ser, af hvad emot er skrifves,
Att salig Bager går igen. (1785: Epigram N:o 51).
*
Till**
Du lastar obetänkt min smak ...
Min kära Lukas! Du lär finna
Min rökelse för fru Dorinna
En alltför obegriplig sak.
Hon är ju gammal, plär du skrika,
Och ful — — än se'n, hvad är det mer?
Jag intet efter fägring ser,
Som ändå skall för tiden vika.
För öfrigt må du fritt predika,
Jag endast åt den dårskap ler,
Som fått ditt sinne så besvika.
Hvad är väl skönhet? Idel mull!
Nej, en förtjänst af högre värde
Har gjort mig kär och vördnadsfull,
Se'n jag Dorinna känna lärde;
Och det, min vän, är — dess schatull. (1787. Epigram N:o 66).
*
Agnes
Gu' nå' den amatör, som söker stadga rätt,
Om Agnes är en blond, om Agnes är brunett!
Ty förr än, stackars man, han det besluta hunnit
Och se naturens lek i hennes anlets skick,
Har redan hennes rena blick
Uppå hans frihet seger vunnit. (1791. Epigram N:o 82).
*
Upptäckt
Jag ofta undrat att så fort
Mitt bästa vin har tagit ända;
Klas, min betjänt, jag därom sport,
Han alltid lika klok mig gjort;
Nu vet jag dock hvi så plär hända:
Klas älskar gärna ta ett glas,
Min hustru åter älskar Klas. (1790. Epigram N:o 152).
*
Man skyller gamla flickor för,
Att gärna veta allt hvad man i granngåln gör:
Men det är icke så med Drilla, stackars flicka,
Hon känner ingenting, hvad hälst man fråga vill,
Hur det med nästa hus och grannar kan stå till,
Men i Amerika - där vet hon allt till pricka.
(1780 Epigram n:o 167. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984. )
*
Den talegåfva, Lukas har,
Af mången hålls för stor och rar:
Man tror att ingen kan i konsten högre stiga.
Men sakens art jag bättre vet,
Ty all hans tungas färdighet
Är blott en oförmögenhet
Att kunna tiga.
(1780 Epigram n:o 200. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984. )
*
För tadel allt skall utsatt vara,
Man säger Doris pjåkig är,
För det att hon försiktigt plär
Med ja och nej på allting svara.
(Ack, huru folket har besvär!)
Ej någon dumhet sådant våller
Nog kan hon också infall ha:
Men se, hon sig till skriften håller
Som säger att vårt tal skall vara nej och ja.
(1780 Epigram n:o 208)
*
Att Pulsius god doktor är,
Vill jag väl ej försvara;
Men ingen kan, jag därpå svär,
En bättre spåman vara.
Så snart som han den sjuka ser,
Han axlar sig och allt förloradt ger;
Nog skall jag, säger han, recept för honom skrifva,
Men här ej annat kan ändå än döden blifva.
Man vill dock ha recept - han dem till viljes gör;
Den sjuke tager in - och dör.
(1780 Epigram n:o 211. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984.)
I morgons af en händelse
Kom jag att fru Dorilla se,
Förr än med penselns hjelp hon fått sitt anlet färga,
Dess hy, i går så skär och klar,
Nu ålderdomens märken bar.
Jag kunde ej min undran berga.
Min fru, jag detta ej förstår,
Jag i min häpnad henne sade,
Så vacker färg — så ung i går! —
Hur kan det vara tretti år,
Se'n i går aftons Ni er lade? (1783. Epigram N:o 263. Översatt till engelska av Philip K. Nelson, 1984. )
*
Lisbe
Porträtt.
Jag vill er Lisbes målning gifva
Bort med de ljusa färgers bruk,
Lömsk, gulblek, hätsk och afundsjuk,
Se där, nu står hon på min duk,
Så lik som hon i hast kan blifva. (1790. Epigram N:o 272).
*
Blondina'
Porträtt.
Kom och se Blondinas bild!
Tio lynnen i minuten:
Ömsom tam och ömsom vild,
Än ur måttan glad och mild,
Än i vrån från alla skild,
Stel som uti mässing gjuten;
Vredgad, harmsen och förtruten,
Trumpen, missnöjd, tvär och sur.
O, du kvinliga natur!
Här skall du din skiftning finna;
Här du visar, att en kvinna
Är ett obegripligt djur. (1790. Epigram N:o 275).
*
»Den stolte Creon, skön och kvick,
Om sina hjältevärf begynte modigt skryta
Hur i det första krig han värjan blotta fick,
Han djärf med oförfärad blick,
Som Cæsar själf, fast tusen dödar ryta,
För alla främst i spetsen gick.
Ja, svarte en, som hörde häruppå
Och bättre kände denna sprätten,
Nog var ni främst, det var väl så,
Men mins, det var först på reträtten.» (1785. Epigram N:o 282)